Matchbilden mot Leksand var inte helt olik den mot Oskarshamn, på gott och ont. Det fanns en vilja att göra saker offensivt och det känns fortfarande ganska uppenbart att man inte prioriterat försvarsspelet.

Det var ett hyfsat tempo under första perioden. Örebro öppnade målskyttet genom att göra mål i powerplay när Mathias Bromé stänkte in ett direktskott på pass från Ludvig Larsson. Det var ett relativt jämnt spel under första perioden och Leksand kom att kvittera när Carter Ashton allt för enkelt fick vandra in framför kassen och tråckla in pucken.

Örebro hade bra presspel och fick fast Leksand i egen zon vid flera tillfällen, men det ledde sällan till något riktigt farligt. De behöver hitta ett sätt att omvandla dessa puckvinster till riktiga målchanser.

Innan första perioden hann domarna hitta en utvisning på Hannes Björninen och Leksand kom sedan att ta ledningen i inledningen av andra perioden med ett lika snyggt mål som Bromé gjorde.

Det mest anmärkningsvärda från andra perioden var annars att Örebro mer eller mindre parkerade i Leksands zon under lång tid, men kom inte speciellt långt trots det. Istället skulle Leksand göra 3-1 när Jon Knuds enkelt rundade sin back och likt Ashton tråcklade även han in pucken.

I den tredje perioden fortsatte Örebro att försöka, men det var fortsatt lite för mycket svaga avslut från blålinjen och alldeles, alldeles för få avslut nära inpå mål. Alltför ofta sökte man back på blå som antingen sköt i första block eller i den stora vägg av spelare som stod framför Armalis.

Örebro lyckas faktiskt kvittera matchen när först Hannes Björninen hittar en ren Johathan Lekkerimäki i slottet och där är han livsfarlig, som sig bör, och sedan hittar Mathias Bromé över centrallinjen till Axel Sundberg som enkelt lägger in 3-3.

Leksand avgör sedan i förlängningen när Örebro går bort sig fullständigt i egen zon. Samuel Johannesson framförallt skulle nog vara glad om Hedberg faktiskt började prata försvarsspel snart. Han hade en väldigt jobbig match idag.

Vad ska man dra för slutsatser av detta då? Det är försäsong och det är givetvis tråkigt att förlora, men det finns ingen anledning att måla fan på väggen. De två sakerna som sticker ut just nu:

1. Försvarsspelet är det som främst är svårt att känna igen. Det har varit Örebros styrka på senare tid, men just nu är det inte det. Vi vet ju att det finns där, de behöver bara plocka fram det.
2. Inspelen framför mål. Mer av det vi såg i slutet när Björninen serverade Lekkerimäki som skickade in reduceringen.

Nu väntar Färjestad i Mariestad på fredag. Förhoppningsvis kan man ta nästa kliv då.