Jag gör i alla falla antagandet att truppen nu är komplett. Det är inget som säger att det inte skulle kunna komma någon mer, men det är väl kanske om Atro Leppänen kommer över från Nordamerika eller någon annan spelare med Örebro-anknytning och av hög rang plötsligt blir tillgänglig, men jag vet knappt ens vem det skulle vara just nu.

Sean Malone

Sean Malone fyller luckan som lämnades efter Hannes Björninen och viss mån Robert Leino. En utpräglad center som gått den långa vägen genom NCAA och Harvard University för att till slut få göra NHL-debut i sin egen hemstad Buffalo efter att han draftats i den sjätte rundan. Han spenderade dock den mesta tiden av sin proffskarriär i AHL och Rochester Americans, men fick en match till i Nashville innan han återvände till Rochester där han fick lite av en nystart med ett lag som blivit klart bättre sedan han lämnade en säsong tidigare.

Han är poänglös på NHL-nivå och i AHL snittar han ganska exakt en halv poäng per match (0,52 ppg). Om någon tycker att det låter lite lite ska det sägas att Americans var ett rätt uselt lag när han kom dit första gången, men de blev bättre och hans slutsspelssiffror är faktiskt rätt starka med 16 poäng på 24 matcher de två sista säsongerna.

Han kommer närmast från Schweiziska NL och SCL Tigers där han snittat cirka 0,72 poäng per match med en rätt normal fördelning av 20 mål och 47 assist på 80 matcher. Den andra säsongen gick de till slutspel och då levererade han fyra poäng på nio matcher.

Han är rätt normalbyggd för en hockeyspelare, men är smart i sitt spel. Han spelar med en bra energi överlag utan att tappa huvudet. Han är en bra tvåvägscenter kort och gott. Tidigare i karriären har en spelat mycket special teams, både penalty kill och powerplay, men kanske framförallt det förstnämnda. Han är en bra tekare.

Det som sticker ut annars är att han dragits med en del småskador genom karriären, men det tar jag för givet att det inte är ett problem nu och med Örebros erkänt duktiga fysteam borde det också kännas tryggt.

Skadorna satte en del käppar i hjulet för honom tidigt i karriären när han missade camper med NHL-lagen, men i dagsläget kanske det kan bli Örebro Hockeys lycka. Han är en väldigt mångsidig spelare som borde passa väldigt bra in i en roll som andrecenter mellan till exempel Patrik Puistola och Melvin Fernström.

OBS! Stäng av ljudet först innan ni klickar på den nedan. 

Luke Martin

Örebro hade en plats öppen på backsidan efter att tidigare nämnda Atro Leppänen fick ett sent NHL-kontrakt med Edmonton Oilers som just nu är framme i Stanley Cup-final. Själv räknar jag med att Florida kommer att vinna finalen, men vi får väl se. Frågan blir oavsett hur i hela friden Leppänen ska kunna kriga till sig en plats i det laget. Deras backsida har kanske varit deras stora svaghet innan, men just nu håller den ihop helt OK.

Martin å andra sidan valdes av Carolina Hurricanes redan i den andra rundan, men efter han gjort sina fyra år i NCAA och University of Michigan lyckades han inte riktigt ta det där klivet som Carolina hoppades på. Det blev mestadels spel i ECHL, som inte längre är en förkortning av East Coast Hockey League (Det finns däremot en East Coast Hockey League, men den hör hemma i Australien, vilka för övrigt precis sparkat igång sin säsong av AIHL igen!).

I ECHL snittade han runt 0,73 per match, vilket får ses som riktigt bra när man är back. De 40 matcher han spelade i AHL renderade ändå i 10 poäng, men det är ett ganska litet arbetsprov.

Istället vände resan till Finland och HIFK där han varit en av ligans bästa backar. Hans 96 poäng på den två senaste säsongerna är bäst i Liiga. Båda säsongerna kom han tvåa i den interna poängligan bara slagen av Jori Lehterä.

Martin är en stark pjäs med tydlig offensiv prägel, men trots sin storlek lämnar hans defensiva spel en del att önska. Då kanske någon kommer att tänka på Nick Ebert här, men de är inte speciellt lika egentligen. Ebert var en big bomber av nästan utdött slag idag. Martin är mer av en spelande back. Ganska mjuka handleder och bra passningar inte minst.

Han borde passa rätt fint bredvid Gustav Backström som tappade sin backpartner efter säsongen, och vi vet sedan gammalt att Backström i par med en offensiv back har fungerat väldigt bra innan. Inte minst tidigare nämnda Ebert.

Avslutande ord

Sean Malone var en multitalang i unga år, men valde hockeyn och han känns som en kille som verkligen ger allt i alla lägen. Som nämnts ovan är hans skadehistorik ganska diger, men han har alltid kommit tillbaka. Med rätt träning ska det nog gå att förebygga fler sådana. Han är utan tvekan en väldigt bra hockeyspelare, men offensivt sett ser jag fortfarande Kossila som den tydliga ettan mellan Karlkvist och Turunen. Malone tror jag rent spontant gör sig väldigt bra mellan två ungtuppar som Puistola och Fernström. Han kan skapa ytor till dem och samtidigt täcka upp för dem defensivt när de har lite för höga ambitioner.

Svårt att säga så mycket mer än att Henrik Löwdahl gjorde nog rätt som satsade på Luke Martin istället för Mark Friedman som hade intresse från både Rögle och Färjestad. Det är ett budkrig som Örebro hade förlorat hur man än hade gjort. Friedman är ett klart större namn som dansat mellan NHL och AHL en längre tid, inget snack om det, men han ska också acklimatisera sig till SHL (också kallad Skating Hockey League). Det kommer att bli en anpassning även för Martin, men en desto mindre sådan.

I just Örebros fall kan jag tycka att Martin är det bättre alternativet sett till just den roll man söker. Han har mer utpräglade offensiva egenskaper, medan Friedman är mer all-round. Örebro gör helt rätt som går för lite ”bang for the buck” här. Det ska sägas att de hade konkurrens från andra SHL-klubbar längre norrut gällande just Martin. En fjäder i hatten till Löwdahl som lyckas sno åt sig Martin med andra ord. Rögle i sin tur har ett mycket större behov en stark defensiv pjäs. Det har Örebro så det räcker. Sedan kanske man alltid kan göra plats för en spelare av Friedmans kaliber ändå. Lite som Örebro tänkte när man jagade Gabriel Carlsson.

Överlag, det känns rätt bra detta.