Jag hade på mig min ”svarta” tröja. Ni vet den där första varianten som egentligen är mörkblå och ger en lite obekväma LHC-vibbar. Jag kommer att återkomma till det.

Örebro gör en hyfsad första period. På gränsen till bra till och med, men för att man skulle vara riktigt nöjd med den hade man önskat sig något till mål eller åtminstone en ledning in i den andra perioden. Det fick vi inte.

I den andra period tar Luleå ledningen på ett friläge, men det hamnade helt i skuggan av det grisigaste spel som vi troligen någonsin beskådat i Behrn Arena i modern tid. Och det var från båda lag. Det går inte att skylla enbart på Luleå. Örebro bidrog de med.

I den tredje ställer Luleå upp och ska spela av matchen och gör det på ett väldigt bra sätt, tyvärr. Örebro går rakt i fällorna, alldeles för många gånger.

Det som gjorde mig allra mest besviken var dock målet som Luleå gör i powerplay. Det står tre Örebrospelare i en tät liten triangel runt målet. Ingen av dem tar hand om spelaren som befinner sig i mitten av triangeln. Hur kan det hända?

Filip Larsson visar klassen många gånger om i matchen, men han får långt ifrån den hjälp han förtjänar.

Örebro har väldigt svårt att prestera konsekvent i 60 minuter. Jag förstår de som vill lägga en del av skulden på domarna denna match. Nivån var lite svår att greppa eftersom de tillät mycket, men fasthållningar behövdes det inte mycket för att de skulle vissla till.

Minsta försök att greppa ett kärlekshandtag och de såg rött direkt. Inte fel egentligen eftersom de blåst för det hela säsongen, men denna match blev det en väldig kontrast.

Allra mest var de producerande spelarna bleka idag. Jag kan inte direkt klaga på de som gjorde sitt bästa att bara kämpa på, men det är inte de som ska bära laget.

Killen på elspark som tittar åt fel håll, hytter med näven och ropar ”Vi hatar Örebro” och håller på att vingla omkull. Jag hoppas du tog det lite lugnare sen. Det där höll på att sluta illa, och det hade varit helt självförvållat.