Såsom matchen började med två väldigt egendomliga mål var det knappast förvånande att den fortsatte att leverera den ena egenheten efter den andra. De flesta stod Linköping för, men Örebro bjöd på en del märkliga saker de med.

Efter att det stod 1-1 på tavlan gjorde Örebro karaktäristiskt 2-1 på en spelvändning genom Joonas Rask. Man gör sedan 3-1 bara sju sekunder senare när Linköping ger Linus Öberg en ocean av yta. Han fintar enkelt bort målvakten och lyfter in pucken. Öberg är fortsatt i min mening en av de viktigaste kontrakten inför kommande säsonger.

Linköping hade en tydlig idé om att kasta in pucken i röran framför målet och det gav till slut resultat när Jonas Junland tog till vara på en puck i slottet och skickade in 3-2 mellan benen på Enroth.

Örebro gör sedan 4-2 i powerplay när Robert Leino ger Robin Salo, som smugit ner från sin backplats, öppet mål i inre slottet. Mycket trevligt med nya powerplaymål. Den spelformen har börjat leverera igen även om ingångarna ibland kan ge en migrän.

Spelmässigt var det jämnare än resultatet visade, men Örebro var väldigt effektiva när chanserna kom.

I andra perioden sköt sedan Kristian Näkyvä 5-2 med ett stenhårt skott från blå. Den såg målvakten hela vägen, men fick ändå inte tag på den. Örebro hade bud på fler mål i andra perioden, men det blev inte mer än så.

I tredje perioden utökar Örebro till 6-2 i powerplay genom Rodrigo Abols som drar uppe pucken högt bakom Lundström.

Sju minuter senare hade Linköping reducerat två gånger om. En gång i powerplay när Henrik Törnqvist prickade Jarmo Kärkis ben och in i mål och sedan på en spelvändning när Rensfeldt och Enroth båda hamnade på halvdistans och Lundh enkelt kunde lägga in pucken.

Robin Kovacs spurtade sedan in 7-4.

Linköping vann skotten, men uppträdde rätt lojt överlag. Man kände inte att det var ett lag som taggat och redo att vända på den här säsongen. Snarare var det samma lag, men lite annorlunda laguppställning och några fler passar in framför mål. Jag har fortsatt svårt att se hur detta lag kan vara säkert på att ha två andra lag bakom sig efter gundserien är färdigspelad.

Örebros offensiva spel är riktigt trevligt att beskåda en match som denna. Oliver Eklind, Daniel Muzito-Bagenda och Emil Larsson hade dessutom riktigt bra lägen att göra fler mål i matchen, men disciplinen och skärpan överlag är inte tillräckligt bra. Man bjuder på för många chanser och även om en del mål ser ut lite som ren otur är det lite för många otursmål bakåt nu.

Örebro behöver ta ett kliv upp i fokus och skärpa om detta ska bli en lång säsong. Det finns tveklöst potential för att det ska bli det, men detaljer behöver slipas på. Som tur är finns det fortfarande till det.

Imorgon väntar en spännande match mot Malmö. Jag kan inte tänka mig att den slutar lika målrikt utan där kommer misstag att bli mycket mer kostsamma.