Örebro är på turné i norra Danmark och först ut är Malmö. Ett lag som faktiskt besegrat Örebro, och det var dessutom en rättvis seger.

Nenna Mehtonen är tillbaka i laget efter att ha utgått senast. Hon har haft en jäkla otur under senare delen av säsongen efter att ha sett sylvass ut under den inledande delen.

Första perioden

Örebro visade tydligt från start att detta ska inte bli någon repris från förra mötet i Malmö De sätter tonen och det är nästan en bravad hur de inte lyckas ta ledningen under början av perioden. Ett helt öppet mål missar man, samtidigt som målvakten står lite halvt på huvudet antar jag.

Malmö vaknar till efter sju-åtta minuter och är direkt farliga. De lyckas ta sig in framför mål, men även de har problem med att hitta nätmaskorna.

En utvisning i Örberos zon på Silke Glud bryter dock upp trycket och Örebro får chansen att spela powerplay. Det lyckas de tyvärr inte utnyttja.

Det ger dem dock fortsatt momentum och trycket mot Malmös mål fortsätter ett hyfsat tag även efter de blivit fulltaliga.

Malmö ägnar sig som mest åt att slå bort pucken och hålla rent i egen zon.

Malmö försöker bryta Örebros flyt och de lyckas till viss del. Spelet förläggs till mittzon och Örebros planhalva under en period, men det är Örebro som har det mesta av pucken fortsatt.

Örebro får en två-mot-etta … typ, den andra spelaren hade inte mycket till fart tyvärr, men det blir ändå ett farligt avslut som med en farligare retur hade kunnat resultera.

Man älskar verkligen se spelare spurta till det egna båset för att byta.

Malmö försöker passa runt för att komma loss från Örebros forecheck, men kör fast.

Malmöback som sista spelare tappar pucken, Linnea Horn hugger direkt och skjuter, målvakten räddar, det blir en jäkla oreda och Ella Lindmark lyckas, i fallet, lyfta in ledningsmålet för Örebro. Inte alls orättvist.

Kouppala följer med upp och blir sånär helt frispelad mitt i slottet, men passen är för brant.

Örebro vinner skotten med 11-7, vilket jag nog vill ifrågasätta, men det är vad protokollet säger.

Andra perioden

Lite trist att behöva lyssna på personer som satt sig för nära kameran i andra perioden, men det är vad det är.

En Malmöspelare blir liggande efter en duell. Hon ramlade lite obehagligt baklänges, men det verkar gått bra.

Örebro fortsatt bästa laget, men Mariah Fujimagari mellan stolparna i hemmalaget gör en bra match, tyvärr.

Örebro för spelet i det stora, men lite slarviga passningar som leder till icings bjuder in Malmö i matchen.

Var de nära att kvittera? Njae. Eriksson i målet blev inte överdrivet prövad.

Ett avslut efter avblåsning rör upp känslorna i hemmalaget. Det köper jag. Dyckova får sätta sig två minuter för osportsligt uppträdande.

Inget överdrivet produktivt powerplay för Malmö får man väl säga.

Det blir lite farligt senare. Malmö fick energi av detta, men Örebro håller ut.

Lite av en transportsträcka kan man väl säga.

Skotten slutar 7-8, fördel Malmö.

Tredje perioden

Örebro kommer ut jättebra i den tredje perioden och går för att utöka ledningen.

Malmö lyckas sånär på en omställning, men passen är för brant.

Armborg bryter båda anklarna på en motståndare i mittzon med en vändning. Ajaj, den kändes nog in i själen.

Spelet blir rätt fysiskt under en period och det leder till att Esteri Kalliomäki blir helt sopren framför mål och kan sätta 2-0.

Dyckova fäller en motståndare och nytt powerplay för Malmö.

Örebro hanterar det på ett närmast exemplariskt sätt. Malmö skapar väldigt lite värt att tala om.

Malmö tar ut målvakten och får tekning i offensiv zon.

Det betalar sig. Malmö lyckas reducera på slutet. Ett backskott som Eriksson inte ser mycket av, av allt att döma.

Örebro svarar direkt när Armborg vallar in 3-1 något meter från egen förlängd mållinje. Man skulle kunna se det som turligt, men bra lag brukar också ha ”tur”.

Avslutande ord

Vilken skillnad från när lagen möttes senast. Sist lagen möttes fick jag lite känslan av att, fasen tänk om Malmö ska bli vara ett spöke för Örebro i serien. Det har ju tjejerna visat vara en helt obefogad rädsla.

Idag var det Örebro som styrde och ställde. Malmö stod emot bra, inget snack om det, och de hade ett par bra chanser, men i slutändan var känslan mer en fråga om hur många, eller få, mål som Örebro skulle vinna med.

Laget fortsätter att verkligen ånga på. Det spelar knappt någon roll vilka som står på andra sidan. Örebro har sitt spel och håller sig till det.

Eriksson fortsätter att vara stabiliteten själv längst bak.

Jag är så jäkla taggad på det stundande slutspelet.