Inför säsongen var det svårt att inte vara lite smått lyrisk över hur Henrik Löwdahl lyckats få Sean Malones signatur. Killen har snuddat vid NHL, varit ett kaptensämne i AHL och i Schweiz presterat på en hög nivå med ett stabilt tvåvägsspel. Hans underliggande siffror såg bra ut. Utlåtande från Schweiz var att han borde passa in bra som en andracenter i SHL.

Att han främst var en playmaker såg jag inte som ett problem direkt. Det enda som egentligen stack ut var att han var ingen pucktransportör. Han lämnade helst över pucken, stack iväg framåt och inväntade passning längre upp i banan. Jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli ett sådant enormt hinder för honom i SHL. Nog för att ligan kallas Skating Hockey League, men det här kan nog vara det mest extrema fallet av kulturkrock som jag kan tänka mig. Nog för att det funnits spelare som kommit till SHL och inte lyckats leva upp till förväntningarna, men för Malone fungerade nästan ingenting.

Och det var inte för att han inte försökte eller hade fel inställning. På över en halv säsong så har han inte lyckats hitta in i ligan alls trots en bra attityd och vilja.

Oavsett, att Örebro och SCL Tigers nu hittat den här överenskommelsen är verkligen en vinst för alla parter. Kanske mest av allt för Malone själv. Han var uppenbarligen väldigt uppskattad i Tigers och levererade där på en helt annan nivå än han gjort här.

Om inget annat tror jag att Löwdahl och Smulters fått sig en ögonöppnare för hur viktigt det är att ta hänsyn till hur unik SHL är i sin spelstil. Det ställer krav på speciella egenskaper och dessa egenskaper kommer inte alltid fram så tydligt eftersom spelstilarna i andra länder inte trycker på dem lika mycket.

Nu väntar vi bara på att ersättaren ska annonseras inom kort. Tills vidare är Svante Sjödin tillbaka från Västerås. Lite oklart om han kan återvända dit nu. Han har ju åkt jojo ett tag och det finns ett begränsat antal gånger man får ta tillbaka en spelare.