Sett över 60 minuter är det svårt att ifrågasätta att Frölunda åker hem med tre poäng. De hade övertaget och även om de vann skotten ganska ordentligt var det många avslut från dåliga vinklar. Örebro höll Frölunda på utsidan och insticken in i slottet hanterade Örebro ganska bra, fram till att Frölunda gjorde 2-1.

Den första perioden var Frölunda bättre, men Örebro stod emot bra. Som jag skrev ovan skyfflade Frölunda många puckar mot mål, men det var inte från optimala ställen. Örebro tog istället ledningen genom Christopher Mastomäki efter att Marcus Weinstock slagit en smart passning utmed sargen som gav honom tillräckligt med yta för att cirkla in framför mål och lyfta in pucken.

Den ledningen stod sig långt in i andra perioden. Frölunda spelade smart och vände spelet väldigt snabbt och konsekvent. Till slut lyckades de köra slut på Örebros spelare och Stefan Warg serverade Rhett Rakhshani fri framför mål och han kunde peta in pucken under Dominik Furch. Warg utgick efter det. Problem med foten sades det. In klev Erik Norén och han gjorde det riktigt bra.

Andra perioden var inte bra från Örebro, men det stod fortsatt bara 1-1 när den var slutspelad. Det var kanske inte rättvist, men Örebro kämpade på och Frölunda var ineffektiva.

Örebro klev in bra i tredje perioden, men tyvärr var inte skärpan riktigt med. En miss i markeringen i slottet och det var 2-1 till Frölunda. En rejäl indianare från Aaron Irving och det var 3-1. Det började kännas bara lite kört. I det läget kändes det verkligen som att Örebro gav bort matchen tyvärr.

Men Örebro gav inte upp. Daniel Muzito-Bagenda och Jonathan Andersson grundlade sedan för Shane Harper att göra 3-2 när han kunde bryta in framför mål efter att han snappat upp en retur, och lyfte in pucken i plockhandskens kryss. Bara minuterna senare skulle Gustav Backström servera Harper med lång, fin passning och han kunde göra 3-3 när han kom fri in i zon.

Någonstans innan hade Ludvig Rensfeldt haft ett liknande läge när Rasmus Rissanen såg honom komma i bra fart genom mittzon. Hade någon sagt inför säsongen att Rissanen skulle vara Örebros bästa back hade jag nog inte trott personen. Igår visade han åter igen vilken jävla general han är (jag svär om jag vill på vår blogg).

Örebro fick sedan chansen att spela powerplay med exakt fyra minuter kvar på matchen. Rakhshani hakade i Kristian Näkyvä när han försökte sätta fart från egen zon. Av någon helt-omöjligt-att-förstå anledning tar då Ryan Stoa en utvisning i offensiv zon genom att slå en klubba ur händerna på en motspelare. Det blir istället spel fyra mot fyra i en och en halv minut.

Sedan med 1 minut kvar. Då är Jordan Boucher överivrig och drar på sig en utvisning. Med 35 sekunder kvar avgör SHL:s bäste powerplay-spelare och det blir också slutresultatet, 4-3. Boucher ville inte prata med media efteråt. Det kan jag förstå, man grämer sig säkerligen ordentligt efter det misstaget. 

Det är ändå sex poäng efter fyra extremt svåra matcher. Örebro har visat upp en högstanivå som är tillräckligt bra för att slå vilket lag som helst vad det verkar, men det gäller att jobba bort misstagen. Indianare och klena rensningar som inte kommer ur zon måste bort och passningar behöver hitta ut ur zon.

Det är en mycket lovande start på serien som både överraskat och visat vilka svagheter som finns i laget. Svagheterna hade man anat redan, men högstanivån är klart högre än förväntat. Det finns saker att jobba med utan tvekan, men det finns också mycket potential i denna grupp. Om ungefär 10 matcher till kan vi börja gissa vad laget klarar av i längden och var de kan tänkas landa i tabellen.

Nu väntar Rögle hemma på torsdag. Rögle har också haft en del upp och ner matcher likt Örebro, men får nog ändå ses som knappa favoriter.