Nu är det klart att Henrik Löwdahls tröja kommer att hissas upp i taket i Behrn Arena. Vi har väntat så länge på detta, men pandemier och annat har gjort att klubben fått skjuta det framför sig. Löwdahl förtjänar ett event utöver allt annat och det måste man kunna garantera.

Egentligen är det inte så mycket att säga om det. Man funderar då lite på vilka namn det finns nu som är kandidater till att antingen hissas eller uppnå Legendarstatus. Örebro Hockey har ju också en nivå under hissad som man kallar för Legendar. Det har dock inte hänt mycket bland dessa på ett tag, men det har ändå funnits några spelare som i hyfsat modern tid som borde ligga i närheten av att kunna hyllas på detta vis.

Örebro Hockey har utsett sju legendarer hittills (jag hoppas jag har rätt här):

Lars ”Mozart” Andersson
Rolf Hallgren
Nils-Arne Björk
Peter Andersson
Björn ”Nalle” Johansson
Rolf Ericsson
Mikael Holmberg

Framtida legendarer

Det finns fyra spelare från Örebro IK-tiden som jag tycker fortfarande sticker ut, men som alla faller lite på att de spelade lite för kort tid i Örebro. De jag tänker på då är Håkan Åhlund och spelarna som utgjorde miljonkedjan: Hardy Nilsson, Martin Karlsson och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg. De är legendarer på sitt egna vis nästan då de alla bidragit till att utmärka Örebro, men om de ska förevigas formellt är jag inte beredd att skriva under på riktigt än.

Jag har sedan tittat på spelare som jag tycker verkligen stuckit ut på ett positivt sätt och bidragit till klubben på en nivå utöver vad man kan förvänta sig av en spelare. Det lite tråkiga med Örebro är att det är väldigt få målvakter som varit långvariga i klubben. Anders Tingman och Jens Lodén sticker därför ut ganska mycket som de två målvakter som spelat klart flest matcher och säsonger för ett Örebro-lag.

Marcus Weinstock är för mig en spelare som nosar på tröjhissning. Även om det var ett gediget lagspel och ruggigt bra försvarsspel som bar laget genom kvalserien 2012-2013 går det inte att blunda för hur Weinstock klev fram när båda storstjärnorna Jared Aulin och Patrick Yetman gått sönder. Han var episk (säger ungdomarna det fortfarande?) och i säsongerna i SHL som följde var han en Schweizisk armékniv som spelade allt utom målvakt.

Han gav allt för klubben och att han nu är ledare för klubbens juniorer som går från klarhet till klarhet reducerar knappast hans chanser att få denna utmärkelse. Det som talar emot en tröjhissning är att han spelat relativt kort tid i klubben, men statusen av Legendar borde vara möjlig ändå kan jag tycka.

Gustav Backström skulle kunna bli den aktiva spelare som får sin tröja och nummer i taket i framtiden. Han har gjort hela karriären i Örebro Hockey. Han har spelat i landslaget och även om han inte varit den stora poängproducenten är han numera en viktig stommespelare. Hans hyfsat fina underliggande siffror gör också att han inte faller i samma kategori som många andra mer defensivt utpräglade backar som bara slår sarg ut och retar gallfeber på mig.

Backström har också visat sig vara en ledare både på och av isen. Han känns som en spelare som har chansen att nå denna status. Bara en sådan sak som att jag tror han skulle stannat kvar i klubben om de hade åkt ur för några säsonger sedan när allt var på väg att fall ihop (mer om det på Örebro Supporter Reagerar inom kort) säger en del om hur mycket han vill spela för Örebro. Han har haft möjlighet att byta klubb, men valt att stanna.

Bubblare: Mattias Bromé (kort tid än så länge), Jared Aulin (kort tid), Kung Conny (inte utan kontroverser), Jonas Almqvist (mestadels i division 1), Henrik Löfsäter (mestadels i division 1), Derek Ryan (kort tid), Des Moroney (kort tid), NIklas Lihagen (kort tid), Jordan Boucher (för att göra Niclas glad), Johan Wiklander (mestadels HA), Julius Hudacek (kort tid), Jhonas Enroth (kort tid), Anders Tingman (mestadels division 1).

Personliga favoriter som inte räcker till: Kalle Olsson, Johan Adolfsson.