Denna höst har jag det stora nöjet att läsa Ishockey, kultur och samhälle vid Linnéuniversitetet.  En del av kursen består av ett projektarbete och där har jag tagit på mig att försöka skriva ihop en historia om ishockeyn i Örebro.

Jag har påbörjat arbetet lite grann och fått ihop några sidor med text, men mest av allt en massa spridda anteckningar, böcker och artiklar jag ska läsa och inte minst jagat reda på personer som sitter på kunskap.

Jag har jagat på föreningar som har eller haft ishockeysektioner i regionen (Bofors är Värmland egentligen, men … ja jag vet inte) och responsen har varit otroligt positiv. Människor vill verkligen berätta. Alla ni som redan tackat ja till att bli intervjuade kommer givetvis också att bli tackade extra mycket i arbetet!

Jag har fått tillåtelse att lägga ut bitar och delar av arbetet här på bloggen så det kommer jag att göra löpande under hösten under kategorin Ishockeyhistoria. Jag får fixa till någon samlingsida eller dylikt för det sen.

Jag tar självklart emot tips och godbitar från historien om ni har dem, men känn ingen press eller stress. Även om jag ska vara klar i januari så kan det nog utökas efter det.

Jag tänkte börja med ge er denna dikt från Arne Upling, tagen från hans fina hyllning och diktsamling ”Eyravallen i ligger i Örebro”. Notera hur domaren redan här hade sina största fiender på läktaren och hur Köpingslaget Westmannia minsann inte var något att ha.

Ishockey*

Förr var det Hovet
Sturehov
Eyra och Forward
taklöst lirande
på Kyrkplan
och iskalla Örnsro
där krävdes
varma tacklingar
av Folkesson och Eka
Tjojje Svensson
heta skott
från Johnny Persson
stödd på sargen
och vackert kedjespel
av Trillis Lasse Sjöholm
Skived-Karlsson
för att nu inte tala
om det år
då Fisken köpte
nya skridskor
och för att mera
värma oss
i vinterkvällen
vi ropar samfällt
Ut med domarn
– alltid Rubba Rydberg
för övrigt anses att
Westmannia
ska ha på nöten

* Ur ”Edwalls hörna halv sju” – 1985

Nästa inlägg kommer troligen att handla om Eyrafältet och Vinterstadions uppkomst.