Varning: Mycket hemmablinda och försvarande ord nedanför.

Nu när den värsta yrseln lagt sig efter gårdagens bomb och man läst runt lite vad andra media skrivit om Örebros backvärvning blir man nästan lite ledsen över hur det vinklas. Örebro har lyckats signa en back med otroligt fina meriter och även om hans skadehistorik fullt riktigt kan ifrågasättas läggs snarare mycket fokus på att Örebro också valt att bryta kontraktet med Ondrej Vitasek i samma veva.

Föreningen har genomgått en enorm förändring på kort tid. Personalstyrkan har reducerats och omorganiserats och sportsligt har det sedan i våras varit helt nya tag. Att anklaga den tidigare sportsliga ledningen för bristfälliga värvningar är som att lägga straff på öppet mål ungefär. Efter många år av floppvärvningar känns det som att dessa rubriker inte längre berör mig som läsare. Jag har genomlidit dessa, inte bara suttit och sett glimtar av dem på distans.

Det som däremot berör mig är att man fortsätter använda dessa rubriker för att dra nuvarande organisation ned för vad den tidigare orsakat. Att den tidigare sportgruppen valt att skriva dyrt kontrakt med Vitasek och att den scoutingen kan ifrågasättas är inte mycket att hymla om. Varför man kritiserar nuvarande organisation, där knappt ingen sportsligt ansvarig längre är kvar från den tiden, gör mig väldigt frågande dock. Det känns bara som att man försöker plocka billiga poäng.

Att man ifrågasätter hur mycket pengar det kostar att bryta kontraktet köper jag helt och hållet. Spelare och agenter har en given lön som de ger upp genom att bryta ett kontrakt. När Niklas Johansson säger att det blev smärtfritt innebär det troligen inte gratis, det kan jag inte tänka mig. Samtidigt hade denna värvning aldrig hänt utan Mikael Johanssons godkännande. Pengar som inte finns kan inte spenderas. Örebro kämpar för att klara sin elitlicens. Det finns inga pengar att kasta runt.

Johansson och Johansson spelar också med sina egna framtida karriärer. Att missa de höjda kraven för elitlicens vore en katastrof för alla inblandade. Så visst, det vore otroligt korkat av dem att sätta allt på spel genom att värva Bartley med pengar som inte finns. Finns det dock någon verkligen oro för att dessa två herrar verkligen gjort det? De hade ingenting att göra med hur klubben hamnade i detta ekonomiska trångmål. Jag kan förstå skepsis, men jag tycker man ska hålla isär de två organisationerna.

Vi har fått nya tröjor inför denna säsong, men klubbemblemet har inte ändrat på sig. Det finns nya ansikten på kansliet, men klubben de arbetar för heter likadant. Många nya spelare, men färgerna de spelar i är fortfarande röda och vita. Allting kan se väldigt likt ut utifrån, men när man kryper närmare märker man snabbt att det är nya tongångar och nya tider som danar.

Behrn Arena står där den alltid stått, men bakom fasaden är det mycket som ändrat på sig. Det är en ny klubb som växer fram. En klubb som är tänkt att vara kvar i hockeyns finrum. Alla medel och mål är inställda på just det. Även om drömmen ett SM-guld finns, är verkligheten den att det kan dröja ett tag innan vi når dit. Först ska det städas upp ordentligt den oreda som varit.

Så, låt oss stirra framåt. Få matcher har vunnits på att gny och må dåligt över tidigare misstag.