Örebro hade kvalificerat sig till Elitserien för första gången. Kent Andersson hade stått för en makalös säsong med 50 gjorda mål. Örebro som lag hade gjort 188 mål, nästan 70 fler än tvåan Huddinge som mäktade med 119. Örebro hade vunnit 19 av 22 matcher.

Intresset för ishockey i Örebro var på topp. Bandy hade tappat publik och hade inte levererat på den toppnivå som den gjort tidigare. Laget satsade och var i final 1973, men det skulle visa sig vara den sista från lagets storhetstid. [1]

Intresset här var enormt och köerna för att köpa biljetter till matcherna var långa. Staden levde ishockey samtidigt som bandyn tappade mer och mer publikmässigt. Plus att bandylaget inte presterade på samma nivå som man gjort tidigare och vi var på väg upp. – Rolf Ericsson [2]

Steget till Elitserien skulle dock fortfarande visa sig vara ett alltför stort sådant. Björklöven som gjorde Örebro sällskap upp från kvalserien kom att bli det enda lag som Örebro hade bakom sig i slutändan. Vid juluppehållet var det dock Örebro som låg sist med sex poäng upp till laget närmast ovanför nedflyttningsstrecket, men det återstod trots allt sjutton matcher i detta skede.

Tappet av kapten och ledarfigur Sven Olsson till KB Karlskoga skulle visa sig betydande. In kom istället Johnny Larsson från IFK Lindesberg. Larsson var en av Lindes bästa spelare och skulle han bara lyckas tygla sitt häftiga humör så fanns det alla chanser att han skulle bli en bra Elitseriespelare. [3]

Han var jagad av flera andra klubbar, bland annat Gulsmedshyttan och Bäcken i Göteborg, och säsongen innan hade han varit nära en övergång till Malmö IF tillsammans med målvakten Per-Håkan Eriksson, men IFK Lindesberg hade stoppat den övergången.

Inför säsongen råkade han dock ut för en bilolycka och fick spendera den första delen av säsongen på Regionsjukhuset i Örebro.  Huruvida han faktiskt skulle komma att spela någon mer ishockey verkade osäkert. Tre spräckta ryggkotor och även om han kunde spela obehindrat senare skulle skadan göra sig påmind efter matcherna.

Larsson hämtade sig och den första prognosen sa att han skulle kanske kunna spela till efter juluppehållet, men han läkte snabbare än väntat och skulle göra debut mot Leksand den 21:a november.

Örebro hade försökt förstärka laget till säsongen. In kom bland annat in Mike Amodeo, närmast från Rochester Americans i AHL, men hade spelat med Toronto Toros i utbrytarligan WHA, och värvades framförallt som en ersättare till Björn ”Nalle” Johansson som åkte åt andra hållet för att pröva lyckan med proffslivet i NHL, men även en ung Lenny Eriksson från Brynäs, och Roger Melin från AIK.

Örebro hade en förhållandevis tunn trupp där defensiven inte minst skulle visa sig brista. Nya målvakten Kenneth Holmstedt skulle inte heller lyckas rädda laget. Han kom att dela på sysslan med hemmasonen Thommy Eriksson, men båda fick rensa egna nätet ungefär fem gånger varje match i snitt.

En hyfsad start av nykomlingen

Örebro inledde positivt med två segrar på de tre första matcherna. I andra omgången slog man tillbaka Södertälje med 6-2 och i den tredje omgången besegrades Skellefteå med 4-3. Det följdes av sex raka förluster innan laget igen lyckades ta en seger. Denna gång borta mot Västra Frölunda med 4-2.

Jag tror inte att vi riktigt fattade var vi var, men sedan kom sanningen ifatt oss. Vi hade inte varit en riktig elitserieklubb. Här spelade folk fotboll på somrarna så sommarträningarna var i det närmaste obefintliga. – Lars Andersson [4]

1976-11-14 Skellefteå AIK – Örebro IK 3-1

1976-11-21 Örebro IK – Leksands IF

I omgång 19 innan juluppehållet lyckas man också spela 5-5 mot kommande mästarna Brynäs. Det var kanske det mesta imponerande resultatet för säsongen.

Krismöte och träningsmatch mot Huddinge i mellandagarna

Efter alltför många egna misstag som kom att kosta laget många mål i baken valde Mike Amodeo att ta bladet från munnen och kritiserade det egna laget i tidningen. Han efterfrågade också ett möte med hela laget där de kunde ventilera felen som skett och de brister som fanns i spelet.

Mötet kom också att bli av under mellandagarna och det verkar haft en viss effekt. Örebro hade inte gjort bort sig helt resultatmässigt och framförallt kämpade de på bra, med undantag från en rejäl plump mot Brynäs där det rann iväg till 15-4, men det gjordes enkla, kostsamma misstag som laget behövde ta tag i.

I hopp om att få en genomkörare innan seriespelet gick igång igen spelade Örebro IK en träningsmatch mot serieledarna från Division 1 Östra. Det blev dock en ordentlig utskåpning. Örebro hade lekstuga och vann med hela 11-3 (7-1, 2-0, 2-2). [5]

En nykomponerad kedja bestående av Kent ”Kneten” Andersson, Lars ”Mozart” Andersson och Staffan Tholsson var synnerligen produktiva där är Mozart bidrog med fyra framspelningar och gjorde sedan även ett mål själv. Kneten i sanna Kneten-anda gjorda fyra mål.

Unge Christer Löwdahl bidrog med två mål och såg spännande ut tillsammans med Rolf Ericsson och Roine Persson.

Lite oroande var att Mike Amodeo fick utgå från matchen efter att han fått ett skott på foten, men det skulle inte vara någon fara med det enligt tränare Lennart Källén.

Örebros samtliga målgörare: Kent Andersson 4, Christer Löwdahl 2, Bo Andersson, Nils-Arne Björk, Anders Nylén, Lars Andersson, Mike Amodeo.

Seriespelet startar upp igen – AIK väntar 1977-01-06

Örebro skulle möta Södertälje den 9:e januari, men först väntade AIK på trettondagen, 6:e januari 1977.

Lennart Källén aviserade följande laguppställningen till matchen mot AIK: [6]

Tabell 13. Preliminär laguppställning till matchen mot AIK 1977-01-06

Målvakt:	Tommy Eriksson
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Roine Persson	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Kent Grufman
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Anders Nyhlén
	Kent Andersson	Staffan Tholsson	Lars Andersson
Artonde man:	Bo Theander

Leif Udd och Tommy Karlsson fick sitta på läktaren denna match till förmån för Haglund och Larsson.  Amodeo var dock fortfarande ett frågetecken då hans fot läkte långsamt.

Örebro IK åkte upp till Stockholm för att möta AIK, ett lag de aldrig besegrat innan. Efter en svagare första period där AIK kunde gå ifrån till 2-0 lyfte Örebro sig i den andra perioden med hjälp av en offensiv forecheck som störde Solnalaget betänkligt och även om AIK gick upp till 3-0 lyckades Örebro hämta upp det till 3-3 inför tredje perioden.

Alla tre mål kom inom loppet av 2:26 minuter. Mike Amodeo gjorde det första genom att först finta brallan av Kaj Nurmi och sedan sätta pucken högt. Mozart avslutade ett snyggt anfall mindre än minuten senare och sedan gav AIK:s Kent Nilsson bort pucken till Ken Grufman som kunde göra 3-3.

Två av AIK:s mål kom i powerplay och det tredje var egentligen ett självmål. Örebro å sin sida lyckades inte utnyttja de powerplay som laget fick chansen att spela.

När AIK sedan gjorde 4-3 tidigt i tredje efter ett pucktapp i egen zon av Staffan Tholsson replikerade Örebro till 4-4 genom Grufman strax efter halva perioden.

AIK skulle göra 5-4 med dryga sex minuter kvar på matchen, men det var ett mål som skulle bli omdiskuterat. Domare Roger Palmqvist från Säter valde att inte blåsa av spelet när Roine Persson låg utslagen på isen efter en armbågstackling från Bosse Olofsson. [7]

Oförsvarligt av domaren att inte blåsa på en gång när Roine låg kvar på isen. Han tuppade ju dessutom av! – Lennart Källén

Med sekunder kvar på klockan fick Staffan Tholsson en spearing av Mats Öhlander, men domaren blåste inte av matchen trots AIK hade pucken. Det var så pass upprört i bortabåset att till och med andramålvakten Kenneth Holmlund började ropa på domaren, vilket slutade med 10 minuter misconduct.

Spelarna hade redan tackat av varandra, men då valde domaren att lägga till en sekund och spelarna fick ställa upp för att teka igen. Det var rörigt minst sagt.

AIK:s tränare Anders ”Ankan” Palmström var ödmjuk efter segern:

ÖIK var värda en pinne. Vi kom billigt undan ikväll.

Om det hade blivit en pinne hade den kunnat beskrivas som dyrköpt. Lars Andersson (ryggen), Roine Persson (knä) och Staffan Tholsson (axel) utgick alla med skador. Matchen mot Södertälje på söndag var egentligen mycket viktigare och nu såg man ut att få ställa upp med en decimerad trupp.

Sedan tidigare hade man även Roger Melin (rygg) och Per Arne Eriksson (revben) på skadelistan.

Tabell 14. Tabellen efter 20 omgångar

Lag	Matcher	V	O	F	GF	GA	P
Färjestad BK	20	15	1	4	106	65	31
Brynäs IF	20	12	4	7	114	63	28
Leksands IF	20	12	1	7	106	89	25
AIK	20	10	2	8	81	76	22
Modo AIK	20	9	2	9	76	78	20
Västra Frölunda	20	8	3	9	87	83	19
Skellefteå AIK	20	6	5	9	63	85	17
Södertälje SK	20	5	5	9	76	95	15
IF Björklöven	20	5	2	13	66	95	12
Örebro IK	20	4	2	14	67	113	10

Ödesmatchen mot Södertälje 1977-01-09

Den viktiga matchen mot Södertälje väntade. Staffan Tholsson var tillgänglig igen, men övriga skador hade inte hunnit läka. Tommy Eriksson fick fortsatt förtroende i målet av Källén. Leif Udd kom in istället för Roine Persson och Bo Theander fick hoppa in för Mozart. Bo Ahlén fick chansen som extraspelare.

I Södertälje spelade Örebrograbben Göran Ignell och han skulle inte visa någon som helst nåder mot sina tidigare lagkamrater. Värt att tillägga var att Örebro hade försökt övertala Ignell att komma hem inför säsongen, men Södertälje hade lyckats lösa anställning lokalt till sin stjärncenter och med det lyckades de behålla honom.

Örebro hade tagit ledningen i första perioden genom Christer Löwdahl och i andra perioden gick Örebro upp till 0-3 innan Södertälje valde att byta ut Sven Malmborg mot Åke Andersson i målet och vips lyckades de reducera två gånger om. Det första målet gjordes av Göran Ignell och det andra av Mats Waltin.

Löwdahl klev sedan fram igen och öka på till 2-4 efter en riktig indianare av Sverker Torstensson. Bo Andersson tog vara på den och gav Löwdahl ett läge han förvaltade på bästa sätt. Det fullbordade hans hat-trick, men tyvärr var det fler som skulle göra det denna match. Nils-Arne Björk kastade sig kort senare mot en lös puck framför Åke Andersson och lyckades peta in den mellan benen och ökade på ledningen till 2-5.

Med bara minuten kvar på perioden lyckades Södertälje reducera genom Göran Ignell. Det sista målet kom med bara 24 sekunder kvar på perioden. Ett viktigt psykologiskt mål som gav dem blodad tand.

I den tredje perioden skulle Södertälje lyckas reducera ännu en gång efter bara 24 sekunder genom Kjell-Arne Wikström. Wikström skulle sedan även kvittera dryga fem minuter senare. När Johnny Larsson åkte ut för crosschecking klev Björn ”Böna” Johansson fram, tog fram stora släggan och gav Södertälje ledningen per omgående.

Värt att notera är att Johansson dubblerade som back och vinge i sista perioden när Södertälje valde att toppa laget.

Ignell fullbordade sedan sitt första hat-trick i karriären i matchen som Södertälje skulle vinna med 7-5 till slut, men åter igen skulle domaren hamna i fokus.

Huruvida Ignells tredje mål faktiskt var över linjen tvistade de lärda. Måldomaren tände aldrig lampan och Tommy Eriksson hävdade bestämt att han hade pucken i sin plockhandske, men domare Gunnar Fransson var helt säker på sin sak: [8]

 Pucken var 20 centimeter, minst, innanför linjen. Jag stod så till att jag såg klart och tydligt hur pucken passerade mållinjen. Var hundraprocent säker på att målet var korrekt och då finns det ingen anledning för mig att fråga måldomaren.

Lennart Källén kontrade:

Måldomaren sa till mina killar att pucken var aldrig över mållinjen. Tycker att domaren i en sådan situation borde kolla med måldomaren. Vad ska man annars ha den funktionären till?

Domare Fransson låg dock inte bra till hos Källén sedan han dömt bort Örebro IK:s 6-6 mål borta mot Björklöven i inledningen av säsongen. När han samtidigt kändes sig bortdömd i den tidigare matchen är det lätt att förstå att även den annars mer resonlige Källén nu valde att visa upp en annan sida.

Känslorna tog sedan över i båset och Bo Andersson valde helt sonika att lämna och gå till omklädningsrummet mitt i perioden. Ett kanske mer sansat alternativ ändå än som Holmlund gjorde mot AIK och låta det gå ut över domaren. Källén fick springa efter och hämta tillbaka honom.

Bottenduel mot Björklöven väntar 1977-01-13

Skadeläget gjorde att laget såg mycket likt ut det som föll knappt mot Södertälje. Roine Persson var nära till spel igen, men det troliga var att han spelade igen först mot Färjestad på söndag 16/1. Övriga beräknades vara borta minst tre matcher till.

Thomas Haglund drogs med en förkylning, men det fanns hopp om att han skulle spela. Den stora förändringen var dock att Tommy Eriksson fick vila efter två tuffa matchen och en taggad Kenneth Holmstedt fick chansen i mål. Knät hade läkt bra och på träning hade han sett het ut.

Tabell 15. Preliminär laguppställning mot Björklöven 1997-01-13

Målvakt:	Kenneth Holmstedt
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Leif Udd	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Kent Grufman
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Anders Nyhlén
	Kent Andersson	Staffan Tholsson	Bo Theander
Artonde man:	Bo Ahlén

Örebro IK hade inte fått poängen med sig i de två första matcherna efter uppehållet, men de hade spelat bra. Tredje perioden hade varit en svaghet, men de hade visat att de minsann inte var i Elitserien för att bara titta på.

Mot Björklöven gör Örebro en gedigen insats från start till mål och Holmstedt i målet fick hålla lagets första nolla för säsongen efter att han motat 25 skott. Det var dock få så kallade A-chanser utan många avslut kom från långt håll då Örebro visade på ett stabilt försvar som höll Umeåpågarna på utsidan.

Holmstedt tillägnade segern sina nya benskydd som han lovade vårda ömt.

Örebro öppnade målskyttet i första perioden när Mike Amodeo laddade stora bössan och sargen tackade nätet för att det höll ihop maskorna.

Det hade dock kunnat bli ännu större siffror. Bortalaget var synnerligen blekt i sin insats under kvällen och trots att Mats Abrahamsson hade stoppat många av Örebro IK:s försök tidigare under säsongen kunde inte ens han rädda poäng till bortalaget denna gång. Han hyllades efteråt av Lövens tränare Kjell-Olov Barrefjord, som annars inte var speciellt nöjd med lagets insats: [9]

Det är bara målvakten Mats Abrahamsson som kan få godkänt. Utan honom hade det slutat med katastrof.

Drömmen om fortsatt spel i Elitserien levde i allra högsta grad hos Örebro IK.

Tränare Källén peppade killarna efter matchen: [9]

Grattis grabbar! Nu har ni visat att ni fortfarande kan vinna.

Topplaget Färjestad väntade i Karlstad 1977-01-16

Lite omvänt mot tidigare matcher skulle Örebro göra två svagare perioder till en början för att sedan vakna till liv och skaka om serieledarna. Den första perioden speciellt var en närmast total dominans från värmlänningarna. Örebro kom undan med bara två baklängesmål och det var mycket tack vare fint spel från Kenneth Holmstedt, men det var nog också på sin plats att tacka både hockeygudarna och stolparna.

Färjestads-spelarna gjorde det tacksamt för mej genom att skjuta hemskt illa och dessutom missade de ju målet också i flera öppna lägen.

– Kenneth Holmstedt efter matchen [10]

Örebros chanser i första perioden gick att sammanfatta till två frilägen för Nils-Arne Björk, men inget av dem resulterade i mål.

Den andra perioden må ha varit jämnare spelmässigt, men målmässigt var den likvärdig den första. Ytterligare två puckar som Holmstedt fick rensa ur kassen, varav den senare var solklar offside enligt båda tränarna. [10]

I den tredje reste sig ÖIK något när Kneten och sedan Löwdahl petade in varsin puck, men det resulterade som mest i att Färjestads målvakt Lennart ”Nenne” Andersson snackade till sig 10 minuters utvisning för misconduct.

Avsaknaden av Roine Persson och Lars Andersson märktes i denna match mot ett tungt och skickligt motståndarlag. Örebro vägde lätt under kvällen och tredjekedjan med Kent Andersson, Staffan Tholsson och Bo Theander har haft svårt att hitta någon bra kemi.

Holmstedt utsågs till matchens lirare efter kvällens bravader, för andra matchen i rad.

Nästa ödesmatch: Västra Frölunda 1977-01-20

Både Roine Persson och Lars ”Mozart” Andersson var tillbaka i träning efter en period av skadefrånvaro. Roine återtog sin plats bredvid Ericsson och Löwdahl i förstalinan medan Mozart fick gå in med Kneten och Bo Theander. Staffan Tholsson fick vila upp sig efter en period av svagare insatser.

Tabell 16. Preliminär laguppställning mot Västra Frölunda 1997-01-20

Målvakt:	Kenneth Holmstedt
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Roine Persson	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Leif Udd
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Anders Nyhlén
	Kent Andersson	Bo Theander	Lars Andersson
Artonde man:	Bo Ahlén

Örebro behövde vinna mot Västra Frölunda. Södertälje var fortfarande inom räckhåll ovanför strecket. Elitserien 1977-78 var fortfarande möjligt

Och vinna skulle de göra hemma i Vinterstadion.  Efter en jämn första period skulle Örebro komma ut med ledningen till den andra och tur var det.  I den andra perioden skulle det ske en kanonad mot Holmstedt i målet och att ÖIK kom undan med likaresultat efteråt var mycket tacksamt för hemmalaget.

Den tredje perioden skulle sedan börja på bästa sätt för hemmalaget när Leif Udd påpassligt bröt ett uppspel och kunde storma mot mål där han lade in pucken mellan benen på kompisens från juniortiden i Leksand, Krister Sterner. [11]

Rolf Ericsson skulle sedan öka på till 5-3 efter en fin öppnande passning från Christer Löwdahl, matchens lirare för övrigt. Även Västra Frölunda reducerade mot slutet skulle det sättas in två mycket viktiga poäng på kontot för ÖIK.

Vi är med i snacket efter den här segern och det är viktigast. Nu knäpper vi MoDo på söndag! Det finns en härlig vilja i gänget! Alla kämpar helhjärtat för nytt kontrakt. Spricker vi på uppgiften så är det inget att göra åt. Vi kan trösta oss med att vi gjort vårt bästa.

– Rolf Ericsson [11]

Nästa viktiga match: MoDo 1977-01-23

Ett formstarkt MoDo väntade Örebro. Gästerna hade fyra raka segrar i ryggen. De hade senast besegrat Färjestad med 6-3 och innan dess Skellefteå (5-0), Västra Frölunda (7-2) och Södertälje (5-1).

Örebro kom endast att göra en mindre förändring i truppen till matchen och det var att Staffan Tholsson ersatte Bo Ahlén som artonde man. [12]

Lennart Källén som uttryckt ett lugn inför matchen hade all rätt att luta sig mot den egna fina formkurvan. Till skillnad från MoDo hade Örebro IK-spelarna tagit med sig spelet in i matchen. MoDo må ha gjort det första målet redan efter 33 sekunder, men efter det var Örebro IK som styrde och ställde.

Mike Amodeo kvitterade på sätt som Mike Amodeo gör. Sedan följde fyra mål till för hemma laget i ordningen: Kent Andersson, Christer Löwdahl, Rolf Ericsson och Leif Udd. Lars Andersson hade en till puck i mål i sitt tycke, men måldomaren höll inte med.

Mozart menade att pucken tog i innerribban och ut studsade ut direkt, men enligt måldomaren tog den i den vanliga ribban. Huvuddomaren konsulterade med en av linjemännen som stod bättre till och även han tyckte att det inte var mål.

Det skulle dock inte ha någon betydelse i slutändan.

Den andra sidan blev sedan något av en genomklappning från Örebro IK:s sida. MoDo lyckades gå från 6-1 till 6-5 och i periodpausen kom något så ovanligt som en ordentligt utskällning från Källén, och Mike Amodeo hade stämt in i kören: [13]

Jag skällde ut grabbarna. Jag brukar försöka att undvika skäll, men den här gången gick det bara inte. Och jag fick god hjälp av Mike Amodeo, som talade om för sina kollegor att man måste kämpa i ishockey. Inte åka omkring och tro att saker är klar efter en period. Ishockey är de snabba växlingarna spel där allt kan hända.

– Lennart Källén

Den tredje perioden höjde sig Örebro till normala nivåer igen och mot mitten av perioden skulle Mozart få sin revansch.

Örebro var nu bara två poäng efter Skellefteå på andra sidan strecket. Ken Andersson passade upp till honom och han i sin tur satte full fart mot mål, och på bra avstånd avlossade han bössan rakt upp i det lediga krysset.

En veteranmatch mitt i allt

Veteranlaget Strathroy Rockets kom till Örebro från Canada. ÖIK:s veteranlag hade startat upp i höstas, men de lyckades ändå hålla hyfsat jämna steg med nordamerikanerna i två perioder. I den tredje orkade de inte längre och siffrorna rann iväg något. [14]

Rockets vann matchen med 7-4 efter att ha gjort fyra mål i den sista perioden (1-0, 2-2, 4-2). Örebros mål gjordes av Kalle Lilja, Curt Jidenius, Björn Blomqvist och Lars-Göran Nilsson. Rockets målvakt Jim Strachan fick en puck på hakan i andra perioden och de fick då låna in Lasse Svensson eftersom de inte hade några fler målvakter med sig.

Streckmatch mot Skellefteå 1977-02-03

Örebro IK åkte upp till Skellefteå i Västerbotten i hopp om att kunna skapa riktig dramatik i streckstriden. För att skapa ordentlig hetta kring matchen satte Örebro IK upp en ”het linje” från ishallen i Skellefteå till klubblokalen vid Vinterstadion.

Direktrapporter live direkt från Skellefteå skulle levereras till de som befann sig i lokalen. [15]

Örebro IK skulle äntligen vara fria från skador och skavanker. Tio vilodagar hade gjort laget gott. Källén gav fortsatt från Skellefteå-bördige Holmstedt i målet. Annars var laget närmast identiskt med senaste matchen. Varför ändra på ett vinnande lag?

Tabell 17. Preliminär laguppställning mot Skellefteå 1997-02-03

Målvakt:	Kenneth Holmstedt
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Roine Persson	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Leif Udd
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Anders Nyhlén
	Kent Andersson	Bo Theander	Lars Andersson
Artonde man:	Kent Grufman (Per-Arne Eriksson)

Thomas Haglund hann insjukna innan matchen och ersattes av Kent Grufman i andrafemman.

Det verkar som att resan upp inte gått helt bra eller så hade något annat hänt under tiden de åkte norrut för Örebro var verkligen inte på bra humör denna kväll. Mike Amodeo spearade Pekka Rampa tidigt i första perioden efter att han fått en klubba mot huvudet.

Kort innan det hade Christer Löwdahl också satt sig i utvisningsbåset och Skellefteå fick spela fem mot tre i nästan två minuter. Örebro härdade dock ut, men det tog mycket kraft. Det hann inte gå en minut ens efter att sista utvisningen gick ut innan Hardy Nilsson gjorde 1-0.

Leif Udd gav dock Örebro IK hopp igen när han kvitterade efter 12:24 på ett av de tre skott som Örebro fick iväg mot mål i den första perioden. Skellefteå å sin sida sköt hela 17 skott på mål i den första perioden och de skulle göra först 2-1 genom Per Johansson och sedan psykologiskt viktiga 3-1 precis innan periodpausen.

Örebro väckte sig betänkligt till den andra perioden och en mycket duktig Hardy Åström gjorde all skillnad för Skellefteå. Perioden såg ut att bli mållös, men så kom ännu ett sent mål som satt likt ett slagskott i sidan på självförtroendet när Martin Johansson gjorde 4-1 med bara 34 sekunder kvar innan vilan.

Den tredje perioden var sedan lite av en defilering av Skellefteå. De lyckades störa Örebroarna duktigt hela matchen och det var kanske en frustration som utmynnade i både en och två utvisningar mot slutet av perioden.

En av dessa utvisningar åkte Kenneth Holmstedt ut tio minuter för. Han kommenterade det hela efter matchen: [16]

En Skellefteåkille (Jan-Erik Sandberg) hade åkt omkull på isen mitt framför mig. Men jag slog inte honom i huvudet som många ville göra gällande. Men visst träffades han av min klubba…

Skellefteå var utan tvekan det bättre laget och nu var glappet fyra poäng igen till laget över strecket.

Kneten petad mot Leksand borta 1977-02-06

Lennart Källén skapade rubriker inför matchen mot Leksand. Lagets skyttekung Kent ”Kneten” Andersson petades. Han ansågs ur form och behövde vila. Han var inte sitt bästa jag ute på isen. [17]

”Kneten” har jobbat på fel sätt i de sista matcherna, markerat för dåligt och varit för individuell. Han befinner sig i en downperiod och behöver vila. Jag har pratat med honom och jag hoppas nu bara att han tar petningen på rätt sätt, att han kommer tillbaka och visar att han ska ha en plats i laget.

– Lennart Källén

Kent Grufman fick gå in på hans plats istället. Även Anders Nyhlén, som bänkades mot Skellefteå, får sitta på läktaren till förmån för Per-Arne Eriksson.

I över två perioder skulle det vara en otroligt jämn hockeymatch och anmärkningsvärt var det att Örebro IK släppte till mål hela tre gånger när laget spelade med en man mer på banan. Johnny Larsson var inte minst olycklig som bidrog till två av målen.

Leksand gick tidigt i tredje upp till 4-1, men Örebro kom tillbaka till 4-3 och höll liv i matchen. Trots att Leksand gjorde 5-3 med dryga fem minuter kvar gav inte Örebro upp, men istället för reducering kom ytterligare mål från Leksand.

Leksand hade valt att toppa laget mot slutet gick runt på två formationer. Det gjorde att de kunde vrida upp tempot till en nivå som Örebro hade svårt att hantera. Siffrorna rann iväg mot slutet och får i all ärlighet sägas inte spegla matchen i sin helhet. [18]

Det var synd att det skulle bli så stora siffror. Nu får allmänheten hemma i Örebro för sig att vi varit underlägsna och tror oss inte ha någon chans på torsdag, vilket är beklagligt. För så var ju inte matchen i verkligheten

– Lennart Källén

Tommy Eriksson hyllades av tränaren efter matchen för sin insats där han höll tätt länge och väl mot det starkt landslagsmeriterade motståndet.

Mer old time hockey

Örebro IK:s veteranlag fick möta ett till lag från Nordamerika under vintern: Ennismore Old Timers. Under kvällen den 7:e februari 1977 fick ett 100-tal åskådare se Örebro IK:s äldre skara fullständigt spela byxorna av besökarna. [19]

Matchen slutade till slut 10-3 efter en mållös första period. Sture Ekstrand och Rune ”Trillis” Andersson gjorde två mål var och resterande sex mål gjordes av Björn Uske, Lars-Göran Nilsson, Ingemar Pettersson, Ulf Kjellman, Sven-Gunnar Larsson och Sven-Åke ”Fisken” Erixon.

Pelle Jacobsson var lagom kaxig efter segern:

Nu lär jag ringa mina vänner uppe i Leksand och Mora och be dem ta det lugnt. Annars blir det synd om de här kanadensarna när de sa spela ishockey i Dalarna.

Publiken sviker idrotten

Rapporter om stora publiktapp inom idrotten börjar komma ut. Västra Frölunda sades tappat från sina tidigare 5-6000 åskådare till ner till 1500-2500 personer på matcherna. Västra Frölundas ordförande Rune Kristiansson var inte sen att klandra den nya Elitserien och det hektiska matchschemat för detta.

Det är alldeles för många matcher i Elitserien. Vår dåliga tabellplacering är inte den enda orsaken till publikbortfallet. Folk tröttnar på att se samma lag mötas. De långa resorna tär också hårt på klubbarnas ekonomi.

Han får delvis medhåll av Nerikes Allehandas Olle Åkerberg i sin krönika den 9:e februari 1977: [20]

Men Elitserien i sig var nog inget misstag, den har säkert kommit för att stanna. Däremot finns det förvisso fog för en diskussion om inte 36 omgångar d v s fyra matcher för en klubb mot samma lag, är en alldeles för mastig anrättning för att hockeypubliken skall kunna smälta den.

Han betonar dock också att en triplett av lag redan dragit ifrån övriga och den enda spänning som fanns kvar i tabellen var den runt strecken. Inte minst runt det nedre där Örebro IK befann sig.

Bandyn led även den av svikande publikunderlag och där hade det gjorts försök med att flytta matchtider så att de inte skulle krocka med populära TV-sändningar, vilket resulterade i en del udda starttider för matcherna och inte heller haft någon nämnvärd positiv effekt på besökarantalet.

Han kritiserar även den spelstil som kom att kallas för ”dödgrävarbandy” som verkade dominera sporten just nu. Det var mer fokus på att förstöra för motståndarna än att skapa något själva.

Returmöte mot Leksand hemma i Vinterstadion 1977-02-10

Kent ”Kneten” Andersson togs till nåder och var åter igen en del av laguppställningen. Han petar således Kent Grufman och det fanns stora förhoppningar om att kunna ta poäng i sin hemmaborg efter den ändå hyfsade insatsen borta mot Leksand.

Tabell 17. Preliminär laguppställning mot Leksand 1997-02-10

Målvakt:	Tommy Eriksson
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Roine Persson	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Leif Udd
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Per-Arne Eriksson
	Kent Andersson	Staffan Tholsson	Lars Andersson
Artonde man:	Bo Theander

Trots en ny förlust höll Lennart Källén hoppet uppe och hans favoritfras ”än har vi inte kastat yxan i sjön” yttrades åter igen. Örebro IK inledde matchen med att titta på när dalalaget spelade ut ordentligt. Forechecken blev inte av och när de mycket skickliga blåvita spelarna fick spela ostört var det inte konstigt att de lyckades göra tre mål i den första perioden.

Lyckligtvis lyckades Lars ”Mozart” Andersson reducera mot slutet av perioden och ge hemmalaget visst hopp inför fortsättningen, men det skulle visa sig inte vara tillräckligt. Tommy Eriksson kastade in handduken efter första perioden. Han kom i otakt, och lämnar över till Kenneth Holmstedt.

Även om Örebro reste sig betänkligt i den andra perioden stötte de då på en sista utpost i form av Göran Högosta i landslagsform som såg till att stoppa alla försök.

Leksand må ha saknats Mats Åhlberg denna match, men han ersattes av en lovande sextonåring vid namn Thomas Steen. Faktum var att Sivert Andersson, bördig från Örebro och bror med Kent Andersson, också var aktuell inför matchen, men det blev Steen som fick chansen istället. [21]

Steen tackade för förtroendet med att ge Leksand ledningen efter bara tre minuter och han assisterade även till det sjätte och sista målet som gjordes av Hans Jax.

Chansen att hänga kvar blev allt mindre för Örebro IK. I och med att insatsen i Dalarna såg så lovande ut fanns alla anledning att tro att man skulle göra det bättre hemma i Vinterstadion, men istället blev det något av ett magplask.

Nytt försök mot Skellefteå 1977-02-13

Christer Löwdahl hade insjuknat med magsjuka i veckan och Kent ”Kneten” Andersson drogs med en utgjutning i armbågen. Två viktiga spelare för Örebro IK, men inga allvarliga skador heller. Lennart Källén ville därför inte släppa någon preliminär laguppställning innan matchen.

ÖIK kom ut som ett taggat gäng och ville visa att de minsann var att räkna med trots den tunga förlusten mot Leksand senast. Det var den matchen som var meningen att den skulle minska gapet till lagen ovan, men istället blev det tvärtom.

Örebro höll humöret uppe, men Per Johansson gjorde det verkligen inte lätt för dem. Han gjorde tre mål i första perioden och följde upp det med ett till direkt i andra perioden. Inte ens en minut hann gå efter att pucken släpptes.

När han sedan gör 3-5 också mot slutet av andra perioden kan det inte varit lätt för ÖIK-spelarna att inte hänga med huvudena. Speciellt eftersom det var i spel när Örebro var en man mer på banan, men Lars Andersson lyckas reducera till 4-5 kort efteråt och väcka liv i matchen per omgående.

Tidigt i tredje gör sedan Rolf Ericsson 5-5 och matchen levde i högsta grad. Dubbla utvisningar för Skellefteå gav verkligen Örebro chansen att ta hem detta, men det ville sig inte. Istället skulle Skellefteå stick upp och lyckas göra 5-6.

Martin Johansson i Skellefteå blev utvisad med två och en halv minut kvar och det satte fyr på ÖIK-lirarna, men powerplay fortsatte gäcka dem. Det som blev en otroligt tung förlust för Örebro som mer eller mindre landade i att nu var det kört för dem, var samtidigt en otroligt skön seger för Skellefteå som högst troligen säkrat kontraktet nu.

Tystnaden i Örebro IK:s omklädningsrum gick nästan att ta på.

Örebro IK hade inte heller turen med övriga resultat. De andra lagen ovanför strecket fortsatte vinna, medan Örebro trots stundvis bra spel inte lyckades inkassera några poäng alls. Fjorton poäng återstod att spela om, men skulle det räcka?

Tabell 18. Elitserietabellen efter 29 omgångar

Lag	Matcher	V	O	F	GF	GA	P
Brynäs IF	29	20	4	5	165	88	44
Färjestads BK	29	19	2	8	143	103	40
Leksands IF	29	18	2	9	165	121	38
AIK	29	14	4	11	116	104	32
Modo AIK	29	15	2	12	123	115	32
Skellefteå AIK	29	10	6	13	101	119	26
Södertälje SK	29	9	7	13	115	137	25
Västra Frölunda IF	29	10	4	15	117	135	24
Örebro IK	29	7	2	20	102	159	16
IF Björklöven	29	5	3	21	86	152	13

Härnäst väntade MoDo borta den 17:e februari.

ÖIK försökte skrälla i Örnsköldsvik 1977-02-17

MoDo var ett fenomenalt hemmastarkt lag denna säsong. Endast två förluster på hemmais och båda hade kommit mot topplaget Brynäs IF. Det var inte några överraskningar att vänta i laguppställningen även om Johnny Larsson dragits med nackspärr och var ett något osäkert kort. [21]

Tabell 17. Preliminär laguppställning mot Leksand 1997-02-10

Målvakt:	Kenneth Holmstedt
Förstafemma:	Bo Andersson, Hans Alexandersson
	Roine Persson	Christer Löwdahl	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Thomas Haglund	Nils-Arne Björk	Leif Udd
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Per-Arne Eriksson
	Kent Andersson	Staffan Tholsson	Lars Andersson
Artonde man:	Bo Theander (Tommy Karlsson)

I vad som beskrevs som ”säsongens definitivt sämsta elitseriematch” kom Örebro IK att dra det kortaste strået. Det var dock inte långt bort att laget faktiskt knep en poäng av MoDo. Kvalitén på spelet var låg och även MoDo vann skotten övertygande var det många så kallade ”alibi-skott”.

Första periodens enda mål kom på något av en delikatess där Roger Lindström volley-spelade in pucken i mål. Den andra perioden visade inte på någon kvalitetshöjning spelmässigt, men effektiviteten ökade i alla fall något till hemmapublikens glädje. [22]

MoDo gick ifrån till 3-1 i andra perioden där det sista målet gjordes bara minuten efter att Kent Andersson reducerat för gästerna. Ett mål som troligen sög mycket energi från Örebro-spelarna.

Örebro gav det dock ett ordentligt försök i den tredje perioden när man valde att öka tempot och försökte störa MoDo längre upp i banan. Det började inte speciellt bra, men desto länger perioden led desto svettigare blev det för hemma laget.

Med fem sekunder kvar reducerade Rolf Ericsson till 5-4. Källén tog ut Holmstedt, men något mer mål blev det inte och det var tack vare en fin räddning från Sune Ödling i matchens absolut sista sekund. En ny förlust för ÖIK.

MoDo:s tränare Lasse Öhman var inte nöjd efter matchen:

Förskräckligt dåligt gjort av grabbarna. Det krävs betydligt bättre takter om vi ska ha något i play-off att göra.

Färjestad på besök i ishallen 1977-02-20

Den största besvikelsen denna kväll var nog den skrala publiksiffran. Endast 1545 person var på plats för att se Örebro IK förlora mot Färjestads BK med 6-3. Det faktum att laget mer eller mindre var klara för spel i Division 1 till nästa säsong påverkade säkerligen publikutfallet.

Tyvärr gjorde inte Örebro mycket för att ge publiken en anledning till att komma tillbaka. Även om laget hade ledningen efter den första perioden var det ingen vidare hockey som spelades. Färjestad kunde sedan gå ifrån till 6-2 med fem raka mål innan Örebro snyggade till siffrorna med dryga två minuter kvar.

Det ska dock sägas att Örebro spelade med bara två friska femmor. Lars Andersson var magsjuk och Kent Andersson var febrig.  Det gav Bo Ahlén ett sällsynt inhopp senare i matchen. Roine Persson stod för matchens mest underhållande moment när han helt sonika stal Alf Törnqvists klubba efter att han tappat sin egen. [23]

Plattmatch i Scandinavium 1977-02-24

Örebro kom till spel utan Kent Andersson som dragits med magsjuka i veckan. Även om Örebro IK fick en smakstart på matchen med ledningen efter redan en minut skulle det snabbt vända till ren misär. Västra Frölunda kvitterade efter fem minuter och även om Örebro fortfarande var kvar i matchen, sökte ett nytt mål så skulle det inte komma i första perioden.

Istället skulle Västra Frölunda göra fyra snabba mål på lite över fyra minuter och döda matchen. Tommy Eriksson lämnade över till Kenneth Holmstedt efter 4-1, men det gjorde i slutändan ingen skillnad. Även om Tommy inte hade en bra dag var han inte det stora problemet.

Resten av matchen var en svängig historia utan någon större ordning och mot slutet av matchen blev det också ganska grinigt med en hel del utvisningar som följd.

Lennart Källén var inte nöjd efter matchen: [24]

Nu har vi visserligen t o m teoretiskt åkt ur Elitserien, men vi måste ändå bemöda oss om att spela spelet och försöka lära os så mycket som möjligt under de fyra matcher om återstår. Nästa år blir nog inte så inspirerade tänker jag.

Södertälje kommer till Örebro för fjärde och sista gången 1977-02-27

Det stormiga, ostrukturerade spelet skulle följa efter Örebro IK på slutet av säsongen. ”Hawaii-hockeyn” som visades upp mot Frölunda senaste skulle fortsätta mot Södertälje. Tommy Eriksson fick chansen igen trots den skakiga insatsen senast.

Uppgivenheten hos Örebro-spelarna sken igenom alltför tydligt. Trots löften från Källén om att de skulle spela och kämpa hela vägen fram till serien tar slut gick det inte att känna igen det Örebro IK som visade upp sådan potential i matcherna direkt efter juluppehållet.

I den sista perioden hettade det ändå till när Mats Hallin satte en höger i ansiktet på Leif Udd. Udd som var en fysisk spelare var inte oskyldig dock utan båda spelarna fick sätta sig 5 minuter i utvisningsbåset.

Faktum var också att Södertälje kan ha gått miste om ett mål mot slutet av matchen. Kjell-Arne Wickström sägs ha gjorts sitt tredje mål för matchen med runt fyra minuter kvar med en riktig kanon, men måldomaren missade det när pucken studsade ut så pass snabbt.

Två redan avsågade lag möts i Västerbotten 1977-03-03

Örebro och Björklöven hade varit säsongens två stora strykgäng och de skulle nu mötas för sista gången denna säsong. Det skulle tyvärr också märkas på isen. Båda lagen saknade något att spela för och Örebro framförallt skulle det märkas på.

Det fanns inte mycket till tåga eller vilja att göra en bra match på bortaplan. Även om Örebro visade på lite takter i början på matchen skulle det dö av. Tommy Eriksson var även han tagen av stundens tunga allvar och hade svårt att inte släppa en alltför lätt puck mellan varven. Både 1-0 och 5-1 fick underkänt av Källén. [25]

Men han är samtidigt grundad i sin utvärdering av matchen och en obotlig optimist inför framtiden:

Jag har dock stora förhoppningar om att vi snart skall vara tillbaka i Elitserien. Mer än ett år får det inte ta och jag tror att vi har resurserna att klara den saken. Det här var självklart inte någon bra match och kanske den allra sämsta vi gjort i Elitserien, men man kan givetvis inte begära stordåd i den situation som vi befinner oss. Det var länge sedan luften gick ur mitt gäng.

Mats Abrahamsson i Björklövens mål fortsatte att spöka bästa han kunde för ÖIK-lirarna. Han beskrivs som närmast omutlig i denna uppgörelse. Kuriosa är att Abrahamsson kom senare i karriären att göra en ”förbjuden” övergång, till Skellefteå AIK och där bli en framstående spelare för även dem.

AIK hemma 1977-03-06

Även om Örebro IK inte hade något att spela om så hade AIK sannerligen det. En slutspelsplats var inom räckhåll och en seger mot ÖIK var ett måste. AIK hade vunnit de tre tidigare mötena, men senaste matchen på Hovet var en riktig pärs för Solna-laget.

ÖIK hade revansch att utkräva efter den matchen och borde kunnat använda det som en sporre.

Tabell 19. Preliminär laguppställning mot AIK 1997-03-06

Målvakt:	Kenneth Holmstedt
Förstafemma:	Bo Andersson, Bengt Fernlund
	Kent Andersson	Roger Melin	Rolf Ericsson
Andrafemma:	Mike Amodeo, Johnny Larsson
	Bo Theander	Nils-Arne Björk	Lars Andersson
Tredjefemma:	Lenny Eriksson, Anders Nyhlén
	Roine Persson	Kent Grufman	Leif Udd
Artonde man:	Staffan Tholsson

Örebro IK kom ut som de gjorde för två månader sedan och gav allt i den första perioden. De gick upp i ledning med 3-1 innan AIK fick in en viktig reducering med bara halvminuten kvar av perioden, men AIK skulle inte ta vara på den positiva energi ett sådant mål kan ge.

De spenderade nästan halva den andra perioden i utvisningsbåset, men lite bittert för Örebro var att de lyckades bara utnyttja ett enda av dessa tillfällen. Kent Andersson styrde in en snygg passning från Nils-Arne Björk medan Anders Olsson satt utvisad nästan exakt mitt i perioden. [26]

I den tredje perioden skulle sedan Örebro dra på sig en utvisning efter 45 minuter och det skulle kosta ett mål i baken. Det gav AIK luft under vingarna tyvärr de kvitterade bara minuten efter det. ÖIK-spelarna verkade efter tappa energin något. Kanske inte så mycket att de gav upp utan att AIK:s ditton helt enkelt orkade mer.

AIK:s sista tio minuter var en stark forcering som också gav dem segern till slut.

Efter matchen aviserade också Lennart Källén att han tränar gärna laget även nästa säsong, om klubben vill ha honom. Han summerade matchen till Nerikes Allehanda:

Ingen ska komma och säga att vi lade oss mot AIK. Jag tycker nog att vi var värda oavgjort. Synd att Mike Amodeo skulle snubbla före kvitteringen till 4-4. Han fick fel på en skridsko. AIK fick en del billiga på slutet, men då var ju ”redan loppet kört”.

Örebro avslutade så snyggt som man kunde föreställa sig i detta läge. Laget var sedan länge bortkopplat från Elitserien till hösten, men de gav allt i två och en halv period. Sedan räckte de inte längre till, och det var nog bokstavligen så det sett ut många gånger.

NA:s reporter Berth Lindlöf passade också på att hylla AIK:s supportrar och skicka en passning till Nyköpings BIS som inte alltid visat upp sig från sin bästa sida genom åren:

Vi vill också ge en eloge till AIK:s supportergäng för snyggt uppförande på läktaren och gott stöd till de egna spelarna. Något för Nyköpings BIS att ta efter.

Nu väntade bara en sista match borta mot redan klara serievinnarna Brynäs.

Brynäs borta 1977-03-10

Topplaget Brynäs väntade i sista omgången för ett allt annat än inspirerat Örebro IK. Laget hade förlorat chansen för fortsatt spel i Elitserien sedan länge och även om avslutningen hemma mot AIK var hedervärd skulle det vara den sista riktiga kraftansträngningen som laget kunde klämma fram.

Brynäs med tio raka segrar i ryggen och tabellsegern klar hade inte heller något att spela för, men de hade en form som bara topplag har vid de bästa av tillfällen. Brynäs tog en 3-0-ledning i första perioden och döda av all eventuell spänning direkt i och med det.

I ett vakuum gör Örebro IK en stark andra period, men de förlorar även den med 4-3.

Sammanfattning

Under säsongen var det var många jämna matcher där Örebro IK inte orkade hela vägen. Det unga och oerfarna laget hade utan tvekan den offensiva kompetens som behövdes för att störa och skapa nerv i matcher, men lägstanivån var samtidigt alldeles för låg och det hände för ofta att laget föll ihop och släppte till ett eller flera mål som kom att bli matchavgörande.

De förlorade många tredjeperioder på grund av att de helt enkelt var sämre tränade än de flesta av motståndarlagen. Den insikten fanns dock inom föreningen, men frågan var om man skulle lyckas komma till rätta med det i fall man skulle ta sig tillbaka till Elitserien, vilket var den mycket tydligt uttalade ambitionen.

Örebro var långt efter när allt skulle summeras, hela 13 poäng upp till Västra Frölunda när serien var slut och de skickades obönhörligen ner direkt till Division 1 tillsammans med Björklöven.

Vi var ett mycket viljestarkt lag och kunde slå vilket lag som helst på hemmaplan. Vi spelade bland annat oavgjort med Brynäs som var svenska mästare, men borta kunde vi få storstryk.

Så här i efterhand tror jag det bottnade i att vi hade en för dålig defensiv. Vi hade ingen grunddefensiv. Matcherna vi vann gjorde vi på ren vilja. Vi tuggade ner motståndarna på hemmaplan. – Rolf Ericsson [2]

Tabell 20. Sluttabell Elitserien 1976-77

Lag	Matcher	V	O	F	GF	GA	P
Brynäs IF	36	25	5	6	206	110	55
Färjestad BK	36	24	4	8	181	122	52
Leksands IF	36	22	4	10	198	150	48
Modo AIK	36	19	3	14	155	140	41
AIK	36	17	4	15	147	126	38
Skellefteå AIK	36	14	7	15	137	146	35
Södertälje SK	36	12	7	17	141	173	31
Västra Frölunda	36	12	5	19	150	174	29
Örebro IK	36	7	2	27	126	205	16
IF Björklöven	36	6	3	27	106	201	15

Vid denna tidpunkt fick inte Elitserielagen som åkte ur vara med och försöka kvala sig kvar. Detta skulle ändra på sig till kommande år när det näst sämsta laget skulle få vara med och spela om två platser i Elitserien till kommande säsong. Örebro kom näst sist som synes av tabellen ovan, men tyvärr ett år för tidigt.

Örebro hade jobbat hårt för att behålla så många spelare som möjligt. Tommy Eriksson, Rolf Ericsson, Bosse Andersson, Christer Löwdahl och Thomas Haglund skulle alla göra rekryten på I3 detta år och var således rätt säkra kort för Örebro IK trodde man.

Publikmässigt hade det sett bra ut på bortaplan, men sämre hemma. I och med att laget nästan är i princip klara för Division 1 väntade man sig inga överdrivna siffror på hemmaplan, men de hade ändå snittat runt 4000 personer hemma fram mot slutet av säsongen. Det snittet kom dock att ta stryk med väsentligt lägre siffror de sista matcherna hemma.

Klubben hade stora förhoppningar om att få tillbaka Mike Amodeo trots att det var Division 1-spel som väntade. Amodeo trivdes utomordentligt bra i Örebro och ville gärna komma tillbaka enligt Lennart Thörn. Amodeo var så klart inte billig, men så mycket dyrare än svenska toppspelare var han inte. [27][28]

Samtidigt jobbade klubben på att locka hem Björn ”Nalle” Johansson som hade fått en tuff start på sin proffskarriär.

Rent ekonomiskt hade det varit ett tufft år med likviditetsproblem, men goda relationer med bankerna hade löst det. Klubben hade budgeterat för större inkomster från bingon och från stödföreningen. Samtidigt hängde ett avancemang från IK SE till samma serie över dem. [28]

Det skulle potentiellt innebära att klubbarna skulle bli tvungna att dela på reklamintänkter och i viss mån publik. Kunde Örebro som stad ha råd att stötta två klubbar i Division 1 samtidigt? För att inte tala om spelarunderlaget? Med IK SE i samma serie blir det annan konkurrens om de bästa spelarna i staden.

Bengt-Åke Gustafsson blir rubrikernas man

Samtidigt skulle det innebära en del riktigt heta derbyn till nästa säsong. KB Karlskoga låg också i Division 1 och hade ett riktigt bra lag med en ung Bengt-Åke Gustafsson som briljerade på backsidan match efter match. Det var dock inte självklart att Gustafsson skulle spela kvar i KB nästa säsong.

Gustafsson hade skrivit under övergångshandlingar till Färjestad i hemlighet och förargat ledningen i KB rejält. Så pass att de vägrat att över huvud taget förhandla med Färjestad. Citat av KB:s hockeybas Knut Larsson från NA 23:e juni 1977 [29]:

Det är en enig hockeysektion som står bakom. Vi tänker inte föra några diskussioner med Färjestad. Vill Karlstad-klubben ha Bengt-Åke gående i Karlstad utan att få spela må det vara hänt.

Den 21: juni hade Gustafsson tillsammans med Dan ”Daja” Hermansson aviserat i Nerikes Allehanda att de skulle spela kvar i KB, men redan senare samma dag blev det officiellt att Gustafsson skrivit på övergångspapper flera veckor tidigare. Varför detta hölls hemligt framgår inte. [30]

Det var dock två sidor med väldigt skiftande syn på frågan. Den 28:e juli inleddes en artikel i Nerikes Allehanda med dessa två citat: [31]

Visst kommer vi att komma överens med KB när vi träffas i månadsskiftet. Bengt-Åke spelar för oss till vintern. – Kjell Glennert, Ordförande Färjestad

Är det något jag kan säga med säkerhet, så är det att Bengt-Åke inte spelar i Färjestad nästa säsong. – Knut Larsson, Ishockeyordförande KB Karlskoga

Det var en minst sagt infekterad situation där KB inte tänkte vika sig, Gustafsson försökte se till sitt eget bästa och Färjestad samtidigt ville knyta till sig hockeysveriges kanske största talang vid tidpunkten.

Klubbarna möttes flera gånger, men KB Karlskoga stod fast. I praktiken hade kunnat innebära att Gustafsson hade blivit avstängd från ishockey i ett års tid. Larsson gav Gustavsson möjligheten att antingen riva alla papper han skrivit på med Färjestad och fortsätta spela med KB, men någon övergång var man inte intresserad av att diskutera något vidare.

Spelarföreningen väljer att ta ställningen för Bengt-Åke Gustafsson. Bo Ahlén är ordförande för spelarföreningen: [32]

Vi vill inte se Bengt-Åke Gustafsson som ettårsfall! Det vore ett hårt slag mot ”Benga” och svensk hockey överhuvud taget. En talang av hans kaliber får inte bli ettårsfall.

Han tar inte ställning för någon klubb i artikeln utan trycker snarare på att en talang av Gustafssons kaliber får inte bli sittande vid sidan av isen i ett års tid. Det vore förödande för honom och för svensk ishockey menar han. Han vill mest av allt hitta en lösning där Gustafsson spelare ishockey, men att det kan ske i både KB Karlskoga eller Färjestad.

Spelarföreningen kallar så klubbarna till ett möte den 25:e augusti med mindre än en vecka kvar till övergångsstoppet. Färjestad hade kommit med ett nytt bud som KB Karlskoga valde att ta upp under ett styrelsemöte trots att man egentligen gjort klart sin ståndpunkt i frågan.

Dagen efter, den 26:e augusti, går det att läsa att KB Karlskoga har valt att möta Färjestad på två av tre punkter i övergångshandlingarna. Knut Larsson hälsar att Färjestad kan tacka Bo Ahlén och spelarföreningen att de valt att öppna upp diskussionerna. Tidningen nämner en summa om 300 000 kronor, som består av 240 000 kronor i övergångssumma och 60 000 för kontraktsbrott, och att pucken nu är hos Färjestad. [33]

Färjestad dröjer dock inte med sitt svar utan dagen efter går det att läsa att klubben accepterat KB Karlskogas motbud och således blir Bengt-Åke Gustafsson deras spelare. [34]

Bo Ahlén kommenterar det hela till Nerikes Allehanda och delar även indirekt ut en känga till Gustafsson som han verkar tycka kunde varit ärligare mot sin moderklubb. Han kritiserar även övergångssystemet och inte minst de ersättningar som klubbar  i der lägre serierna kan få, samt att det råder en del oklarheter kring vilka belopp som gäller vid vilka typer av övergångar. Till exempel är övergångar till klubbar där spelare ska studera vid den nya orten rabatterade, men det finns misstankar om att detta missbrukas av såväl spelare som klubbar. [35]

Det hela slutade således med att Gustafsson flyttade till Karlstad och spelade säsongen 77-78 med Färjestad i Elitserien, och det verkar som att Gustafsson kan tacka Örebro-ikonen Bo Ahlén för detta.

Örebro IK vill tillbaka

Ambitionen för Örebro IK var dock tydlig och given. De skulle tillbaka till Elitserien direkt.

Då kom Lennart Thörn med ett oväntat utspel: Slå ihop ÖIK med KB från Karlskoga: [36]

Slå ihop ÖIK och KB! Då stannar säkert stjärnor som Bengt-Åke Gustafsson, ”Daj” Hermansson och ”Kneten” Andersson. Låt laget spela varannan hemmamatch i Örebro och Karlskoga. Låt IK SE och Karlskoga HC bli ”filialer” till storlaget med uppgift att fylla på med talanger. Givetvis med rättighet att få spelare gratis som inte platsar i storklubben.

Utspelet kom i samband med att det diskuterades om det skulle bli svårare att åka ur Elitserien. just nu åkte två av tio lag ut och på förslag fanns att lag nummer nio skulle få spela en kvalserie tillsammans med lag från Division 1 för att kunna hålla sig kvar.

Från KB:s håll var man inte helt avvisande till idén. Knut Larsson, Ordförande i KB Karlskoga, kommenterade det hela till Nerikes Allehanda dagen efter: [37]

Jag har alltid hävdat att den här regionen bara har plats för ett storlag. Ur den synpunkten skulle en sammanslagning vara enbart av godo. Däremot är jag medveten om att det kan bli vissa praktiska problem.

Någon sammanslagning blev det inte och det var nog aldrig mer än fråga om ett kittlande tankeexperiment, vilket var vanligt när det kom till utspel från Lennart Thörn. Han var inte rädd att dela med sig av sina högtflygande tankar och idéer, och ibland var det långt ifrån att kunna realiseras.

ÖIK skulle komma att lyckas hålla kvar i princip samtliga spelare och istället för att värva in nytt skulle de fokusera på att plocka in juniorer. Thörn nämner bland annat spelare som Stefan Tillman, Claes Hjulström, Peter Nooni Mikael Othén och Kent Nilsson som spelare de vill försöka fasa in i A-laget. [38]

Den 12:e augusti kommer nyheten att KB Karlskoga-spelaren Anders Nordh vill spela för ÖIK nästa säsong. Ordförande Knut Larsson aviserade att de hade inga intentioner att stå i vägen för det då Nordh skulle studera i Örebro. [39]

Utöver Nordh hade även Bengt Andersson anslutit från Hallsberg. Två unga, lovande spelare som ÖIK-tränare Lennart Källén trodde mycket på. [40]

Han kommenterar även motståndet till Nerikes Allehanda:

Visst ska vi försöka vinna serien, men det blir inte lätt. Huddinge, Hammarby, Nacka och Almtuna har säkert samma funderingar som vi. Och Västerås satsar friskt, liksom Linköping.

Det enda spelartappet var att Bo Ahlén valde att istället kliva in som juniortränare.

Rolf Hallgren lämnade över ordförandeposten efter två år till Anders Piscator vid årsmötet i juni.

Kneten i fokus

En nyckelspelare för att de skulle kunna ta sig tillbaka var Kent ”Kneten” Andersson. Under sin första Elitserie-säsong hade han gjort 21 mål på 29 matcher. Det blev ynka fem framspelningar på det, varav jag vågar gissar nästan samtliga var returer som någon annan tog hand om. Andersson hade fått intresse från mästarlaget Brynäs, men prislappen var satt till mastiga 240 000 kronor. Det blev ingen övergång utan han spelade kvar i ÖIK även den kommande säsongen, men han kommenterade det hela till NA den 9:e juli 1977: [41]

Det här är mitt livs chans. Får jag spela i Brynäs så går pojkdrömmen i uppfyllelse. Jag vill utvecklas som hockeyspelare och det gäller också min framtid.

Martin Karlsson återvänder ju till Skellefteå och det fanns möjligheter att bli kedjekompis med Stefan Canderyd och ”Krobbe” Lundberg. Det du.

Han gav även en dänga till systemet för övergångar:

Nog är det ruskigt med den slavhandel som pågår över spelarnas huvud i svensk hockey. När jag kom till ÖIK från Lindesberg för fem år sedan kostade jag en spottstyver. I dag är jag livegen och plötsligt värd 240 000 kr.

Brynäs svarade artigt till NA:

Det var ”Kneten” själv som tog kontakt med oss. Han ville utvecklas som hockeyspelare och givetvis var vi intresserade. ”Kneten” är mycket duktig. 28 mål i Elitserien i en inte alltför lysande omgivning.

Så mycket pengar var en omöjlighet för oss. Vi beslöt oss genast att lämna honom i fred. Vi har en 25-mannatrupp med idel vassa spelare. Och Sveriges bästa juniorlag.

Hans handled var fortfarande inte bra efter skadan han ådrog sig i matchen mot Färjestad i december, men den var spelduglig med hjälp av en specialdesignad stödskena av Dr Matsson på Regionsjukhuset.

 Kval- och spelsystem görs om, igen

Debatten gällande upp- och nedflyttning mellan serier var mycket lik den som finns idag. Klubbarna etablerade i Elitserien ville se färre antal lag bytas ut varje år medan lagen i serierna under ville behålla det system som var på plats med två lag som byts ut varje år.

Resonemangen var i stora drag desamma också där ekonomiska skäl och ligans profil och anseende vägdes mot den svenska modellen med en gräsrotsrörelse som utbildar alla talanger och drömmer om att ta sig till ishockeyns finrum.

Nu kom det att bli så att en kvalserie infördes till nästa säsong trots protester och farhågor om att det skulle hämma intresset och utvecklingen hos lagen som spelade i serierna under. Den blev dessutom enkelrondig med fem lag, istället för dubbelrondig där alla lag fick en hemma- och bortamatch mot varje lag. Lottning fick istället avgöra vilket lag som fick hemmafördel.

Vid ett möte förbundet röstade också de deltagande lagen i Division 1 Östra att spela 36 omgångar istället för 27 som det var tidigare. Den Östra serien var den enda som valde att göra på detta vis. Resekostnader var den till synes största anledningen de andra serierna inte valde att spela även en fjärde match lagen emellan.

Referenser

1. Örebro SK Bandy, "ÖREBRO SK BANDYS HISTORIA", Örebro SK Bandy, 2024-01-11. https://www.orebroskbandy.com/foreningen/historia/
2. Rönnkvist, Ronnie, "Örebroaren som blev guldlirare i AIK – Old School Hockey Rolf Ericsson", Old School Hockey, 2023-12-24. https://hockeysverige.se/2023/12/24/old-school-hockey-rolf-ericsson
3. Bågenvik, Håkan, "Johnny kommer alltid tillbaka", Nerikes Allehanda, 1977-02-10.
4. Rönnkvist, Ronnie, "Örebros produktiva kompositör – Old School Hockey Lars ”Mozart” Andersson", HockeySverige.se, 2014-10-09. https://hockeysverige.se/2014/10/09/orebros-produktiva-kompositor-old-school-hockey-lars-mozart-andersson
5. Åkerberg, Olle, "\"Kneten\" och \"Mozart\" lekte med Huddinge!", Nerikes Allehanda, 1977-01-03.
6. Nerikes Allehanda, "Tommy i kassen på Johanneshov", Nerikes Allehanda, 1977-01-04.
7. Bennysson, Jens, "AIK:s segermål en skänk av domaren", Nerikes Allehanda, 1997-01-07.
8. Bågenvik, Håkan, "Södertäljes sjunde mål var aldrig inne?", Nerikes Allehanda, 1977-01-10.
9. Bågenvik, Håkan, "ÖIK rena virvelvinden", Nerikes Allehanda, 1977-01-14.
10. Bennysson, Jens, "Två ÖIK-mål och matchen fick nerv", Nerikes Allehanda, 1977-01-17.
11. Lindlöf, Berth, "Sköt mål mellan benen på sin gamla kompis", Nerikes Allehanda, 1977-01-21.
12. Lindlöf, Berth, "Modo har vunnit fyra raka segrar", Nerikes Allehanda, 1977-01-22.
13. Lindlöf, Berth, "Avgjorde matchen med ett praktskott", Nerikes Allehanda, 1977-01-24.
14. Lindlöf, Berth, "Hedersam förlust för ÖIK:s veteraner", Nerikes Allehanda, 1977-01-25.
15. Nerikes Allehanda, "ÖIK öppnar \"het linje\" Skellefteå-klubblokalen", Nerikes Allehanda, 1977-02-01.
16. Lindlöf, Berth, "Mike slog tillbaka - det har inte ÖIK råd med...", Nerikes Allehanda, 1977-02-04.
17. Bennysson, Jens, "ÖIK petar skyttekungen!", Nerikes Allehanda, 1977-02-05.
18. Nerikes Allehanda, "ÖIK hade Leksand i gungning men ...", Nerikes Allehanda, 1977-02-07.
19. Nerikes Allehanda, "Luften ur Kanada efter första bytet", Nerikes Allehanda, 1977-02-08.
20. Åkerberg, Olle, "Publiken sviker vintersporterna", Nerikes Allehanda, 1977-02-09.
21. Nerikes Allehanda, "ÖIK ställer till trassel för MoDo?", Nerikes Allehanda, 1977-02-17.
22. Nerikes Allehanda, "Skärrat MoDo tackar målvakten för segern", Nerikes Allehanda, 1977-02-18.
23. Lindlöf, Berth, "När spänningen saknas stannar publiken hemma", Nerikes Allehanda, 1977-02-21.
24. Nerikes Allehanda, "Nonchalant försvarsspel när ÖIK föll mot Frölunda", Nerikes Allehanda, 1977-02-25.
25. Nerikes Allehanda, "Juniorkedja fällde ÖIK", Nerikes Allehanda, 1977-03-04.
26. Lindlöf, Berth, "Tack ÖIK, för en värdig avslutning på hemmaplan", Nerikes Allehanda, 1977-03-07.
27. Åkerberg, Olle, "Amodeo i ÖIK även nästa år", Nerikes Allehanda, 1977-02-16.
28. Lindlöf, Berth, "Thörn inte rädd för spelarflykt", Nerikes Allehanda, 1977-03-08.
29. Nerikes Allehanda, "KB:s stjärnor stannar!", Nerikes Allehanda, 1977-06-21.
30. Sjökvist, Kjell, "Besvikelse i KB efter Bengt-Åkes \"kovändning\" - Avslutat kapitel för vår del", Nerikes Allehanda, 1977-06-23.
31. Ericsson, Johnny, "Färejstad eller KB?", Nerikes Allehanda, 1977-07-28.
32. Sjökvist, Kjell, "Spelarföreningen räddar Bengt-Åke", Nerikes Allehanda, 1977-08-23.
33. Sjökvist, Kjell, "Bengt-Åke kostar 300 000 kronor!", Nerikes Allehanda, 1977-08-26.
34. Sjökvist, Kjell, "Bengt-Åke klar för Färjestad", Nerikes Allehanda, 1977-08-27.
35. Lindlöf, Berth, "... tacka Bosse för ett gott jobb", Nerikes Allehanda, 1977-08-27.
36. Lindlöf, Berth, "SLÅ IHOP ÖIK OCH KB", Nerikes Allehanda, 1977-05-12.
37. Lindlöf, Berth, "Thörns utspel intresserar KB", Nerikes Allehanda, 1977-05-13.
38. Åkerberg, Olle, "ÖIK inleder mot Leksand - möter Köln 30 augusti", Nerikes Allehanda, 1977-09-27.
39. Nerikes Allehanda, "KB-spelare klar för ÖIK", Nerikes Allehanda, 1977-08-12.
40. Jonsson, Hans, "Ispremiär för ÖIK", Nerikes Allehanda, 1977-08-16.
41. Jonsson, Hans, "Kommer jag till Brynäs går pojkdrömmen i uppfyllelse", Nerikes Allehanda, 1977-07-09.