Ibland har man en dålig dag på jobbet, det har nog hänt de flesta, hockeyspelare så väl som oss vanliga dödliga. Ibland känns det som att omständigheterna konspirerar mot oss och dåliga saker tycks bara hända. Se tex Modos insats igår (grattis Leksand). Stolpträffar och tappade puckar på egen blå, och vips, Modo är inte längre i Sveriges högsta liga.

Det är naturligtvis inte tillfälligheter som gör det. Det handlar om att jobba hårt för att skapa sitt eget flyt och vinna matcher med energi och det klassiska ”djävlaranamma”. Ett bra exempel på det är Detroits 2-0 mål mot Wild inatt:

Visst, det är en fantastiskt fin blindpassning från Gustav Nyquist men två saker stod ut när jag först såg det. Den första är David Jones fantastiska brist på vision och just ”djävlar anamma”.  Han glider som en statist bredvid Tomas Tatar som får piska in 2-0 helt ostört. Jones ser klart och tydligt Tatar ta fart och runda honom på utsidan, men Wildspelaren tycks helt ha räknat bort Tatar som ett hot i det här läget och bara låter honom åka. När Nyquists passning sedan hittar fram inser Jones sitt misstag och försöker åtminstone vispa lite symboliskt med klubban, men då är skadan redan skedd.

Sedan har vi Devan Dubnyk. Nyquist släpper förvisso pucken i precis rätt läge, just när Devan ska skifta från att titta över sin högra axel till att titta över den vänstra. Han gör bedömningen att i detta läge kan inte Nyquist längre spela pucken upp mot Dubnyks högra sida. Detroitsvensken släpper pucken i exakt samma ögonblick som Dubnyk skiftar axel. Dubnyk har dock bedömt att det längre inte finns ett spelbart hot på hans högra sida. Tatar ligger fortfarande så högt upp i banan och dessutom lite bakom David Jones och Dubnyks ”spindelsinne” signalerar faran över på högersidan. När hans blick är riktad över vänster är pucken borta. Nyquist har slagit passningen och här ska Dubnyk trycka stenhårt mot sin högra stolpe, den enda platsen pucken kan ha gått till. Det blir istället en halvdan lutning tillbaka mot första stolpen och pucken tar rumpa eller rygg in.

Sammantaget är det naturligtvis en fin sekvens av Detroit och ett fantastiskt samspel mellan Tatar och Nyquist, men målet var långt ifrån oundvikligt. Att Wild sedan samlade sig och nästan kom ikapp belyser ju bara vikten av att spela med intensitet och vilja direkt från start. Annars går det som för Minnesota.