Vi kan ju börja med att konstatera att det stora positiva från denna match var Jonas Arntzen. Han fortsätter att spela på en hög nivå. Han är följsam och trygg. Det känns inte flaxigt eller som att han spelar på chans.

Jag jämför inte på något vis med Enroth och efter tre matcher känns det mest roligt att kunna hylla Arntzen mer än något annat.

Örebro var med i matchen i cirka tio minuter och sedan var det Brynäs som styrde och ställde. Örebro försökte streta emot snarare än att spela något eget spel. Det var ett powerplay som verkligen blev ödesdigert för laget.

Några chanser lyckades Örebro skapa under matchen, men långt emellan dem. Endast 14 skott på mål ger i regel som mest ett mål. Det går inte att vinna med så få avslut som Örebro hade, men det speglar också puckinnehavet i stort.

Jag vet inte riktigt vad mer man kan säga om den här matchen. Boxplay var OK och något powerplay fick man aldrig chansen att spela.

Den här lägstanivån som vi nu fått se i två matcher i rad är oroande. Örebro lyckas inte spela sig loss eller bryta mönster under hela perioder. Det kommer aldrig att hålla i längden även om antalet insläppta mål är få under dessa deprimerande perioder.

Luka Radevojevic fick chansen några byten och han märktes direkt när han var på isen. Fin skridskoåkning och bra passar.

Han är snabb som bara den i huvudet. Han vänder upp, ser en medspelare i bra position och slår en pass på bladet direkt. Han väntar inte en-två sekunder som många andra backar gör innan de inser att ”den killen är ju ledig och i bra läge för en pass!”, och sen slår passen aningen fel så forwarden måste tråckla lite innan de har den under kontroll.

Nu väntar Skellefteå och det jag framförallt ville se är en bättre insats, och det börjar bakifrån med bättre uppspel från backar. Ingen skam att förlora mot Skellefteå dock.