En seger och en förlust i veckan

En seger och en förlust i veckan

Jag tänkte först skriva rubriken ”En seger och en förlust mot kvalificerat motstånd”, men det vore att nedvärdera matcherna under Köln Cup. De matcherna är nog svårare att väga och utvärdera än de två senaste, men jag vill inte ta bort den prestationen helt ändå. Tre raka segrar mot bland annat en SHL-konkurrent och ett topplag från NLA är inte fy skam, även om det är försäsong.

De flesta experter bedömer Örebro som antingen ett tunt lag med lite spets och lite där bakom eller som en ”dark horse” och svåra att placera, men de sätter dem ändå långt ner i tabellen. Jag säger inte att någon av dem har fel och att döma av försäsongen såhär långt har det inte blivit mycket lättare att försöka se var i tabellen de ska hamna. Det har funnits perioder av riktigt bra spel i matcher, men också perioder av ganska svajigt spel.

Niklas Sundblad har varit öppen med hur han vill spela, men det gäller också att få spelarna att förstå det. Det tycker jag han verkar lyckats med. Örebro är uppe och stressar högt och lyckas vinna en del puckar på att göra det. Tyvärr är det inte många gånger de också får behålla pucken någon längre stund eller skapa några riktiga chanser av det, men de stör verkligen motståndarna.

Ett problem som varit ganska tydligt under de två senaste matcherna är att motståndarlaget har haft pucken majoriteten av tiden. Det är svårt att göra mål och vinna om man inte har pucken. Linköping vann skotten ganska övertygande igår efter att de haft perioder där de matat skott mot en lysande Eero Kilpeläinen i målet. Mycket backskott med försök på styrning och täcka målvakten, men det gav inga resultat.

Även Djurgården vann skotten kraftigt, men den matchen föranleddes också av ett ordentligt träningspass på förmiddagen. Att spelarna inte orkade hela vägen får väl ses som en hyfsad ursäkt och gör insatsen lite svårbedömd.

Linköping hade en del riktigt farliga chanser där de i stort sett missade öppet mål, Örebro hade också någon sådan chans, men så som Linköping skapade chanser under matchen igår har jag svårt att se att de inte skulle ligga med på övre halvan av tabellen. Sedan gäller det också att sätta dit pucken för att vinna enstaka matcher som denna.

Ett gäng forwards…

Tvillingarna Tylor och Tyson Spink har utan tvekan haft sina bästa stunder när de spelat tillsammans med Daniel Viksten. De tre verkar hitta varandra bra. Jag ska dock inte säga att Viksten går in som någon slags ”pappa” i den kedjan och är den som tar allt ansvar. Bröderna jobbar hårt i båda riktningarna och ser verkligen till att vara med hem om spelet vänder. Jag har inte sett några divalater från dem under matcherna.

De tre tillsammans Hudacek, Weinstock och valfri center är de två kedjor som skapar mest i anfallszon när de får fast pucken där. När det gäller att få fast pucken har annars Franzén och Gustafsson visat på bra mod och inställning. Jag kommer blir duktigt jäkla besviken om dessa två herrar inte är med när serien börjar. De är vår framtid och utgör stommen i en fjärdekedja på ett alldeles fenomenalt sätt.

Helst vill jag se Tom Wandell med Hudacek och Weinstock. Det skulle ge de senare två väldigt mycket utrymme offensivt och Wandell kan ta till vara på de andra spelarnas smörpass.

Sedan har vi Sakari Manninen som jag personligen blev grymt hajpad inför. Han var en av finska ligans bästa spelare förra säsongen och jag trodde han skulle utan vidare kunna gå in och täcka poängskörden som laget tappade med Greg Squires. Jag tror fortfarande det finns väldigt mycket hockey i honom, men jag får lite intrycket av att den hårda träningen har tyngt honom kanske mer än andra. Nu när de ska lätta lite på träningen ska det bli intressant att studera honom i de sista träningsmatcherna. Han kanske får det att lossna lite mer då.

Både Rodrigo Abols och Filip Ahl har fått ganska mycket speltid, men jag har svårt att riktigt utvärdera var de står. Abols har utan tvekan väldigt mycket hockey i sig, men han tar också en del märkliga beslut. Överlag tror jag han i längden kan bli riktigt bra. Filip Ahl hade en del problem med tempot inledningsvis, men har ryckt upp sig. Sundblad var dock rätt ute med att han behöver förbättra skridskoåkningen. Christopher Mastomäki har inte spelat speciellt mycket, hämmad av småskador, men även han har känts lite långsam. Något vi i och för sig visste när han värvades. Både Mastomäki och Ahl är dock väldigt unga och det borde gå att få lite bättre fart på fötterna med tid.

Jere Sallinen har vi knappt sett så han låter jag bli att säga så mycket om. Vi vet sedan tidigare vad han är kapabel till. Nu gäller det att han kommer upp i den nivån. Även Joakim Andersson har matchats sparsamt. Han har dock sett bra ut i matcherna som gått, men frågan är om han är förstacenter-i-SHL-bra?

… och ett antal backar …

På backsidan känns det som att Ondrej Vitasek har kommit in lite snett i vissa situationer, men överlag har han spelat rejält och han överraskar med en ganska bra skridskoåkning för sin storlek. Om han lyckas lägga sig på rätt sida gränsen kommer han bli en riktig tillgång. Om vi ska ha två tuffa backar som drar på sig onödiga utvisningar kommer det bli en jobbig säsong.

Jonathan Andersson å andra sidan visar på fina uppåkningar, bra jobb i egen zon och i powerplay styr han spelet bra från blå. Lite skral poängskörd än så länge, men hans spel på isen är en fröjd att skåda. En underbar värvning av Niklas Johansson. Linus Arnesson är svårare att bedömma. Han är av en mer defensiv natur och märks inte lika mycket, vilket i och för sig är positivt för en sådan typ av spelare.

Samtidigt har juniorerna Lukas Pilö och Arvid Aronsson varit starka utropstecken. Pilö spel med pucken och förmåga att driva den framåt är av hög klass. Hans defensiva spel brister lite mer. Aronsson å sin sida är rejäl och stabil i sitt spel. Han sticker upp lite ibland, men han glänser framförallt i det defensiva spelet.

Viktor Ekbom och Alexander Hellström har presterat ungefär som förra säsongen. Inte mycket att säga om det. Ekbom täcker skott och Hellström dansar på linjen för vad man får och inte får göra på isen. Gustav Backström däremot känns som han kommit upp en nivå. Han var ganska dominant på J20-tiden och nu börjar han komma in i SHL-tempot.

… och två bra målvakter

Eero Kilpeläinen är sjukt bra. Han har övertygat. Bortsett matchen mot AIK har Brage varit klart godkänd han med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *