Örebro var med från start och jagade på Oskarshamnsspelarna ordentligt direkt. Det ledde till puckvinster och målchanser, och första målet dröjde inte länge. Daniel Audette lyckades lirka in pucken under Tim Juel i målet när han kom in från sidan och det var inte orättvist.

Örebro bjöd sen in Oskarshamn i matchen när Christopher Mastomäki stod för en sällsynt ogenomtänkt passning i egen zon som gav Cameron Brace fritt läge med Jhonas Enroth. Enroth behövde annars inte mot överdrivet många skott i matchen.

Örebro fortsatte med det intensiva, aggressiva spelet och det gav utdelning igen senare i perioden. Först snurrade Rodrigo Abols upp Lukas Pilö och serverade Linus Öberg mer eller mindre öppen kasse. Sedan grävde Robert Leino fram pucken till Nick Halloran som serverade Audette i slottet som smällde in 3-1.

Den andra perioden började OK för Örebro, men Oskarshamn kom in alltmer i matchen desto länge perioden led. Det hände väl inte överdrivet mycket i perioden, men några chanser åt båda håll typ. Den tredje perioden var inte helt olik den andra.

Några chanser hit och dit. Ett bortdömt mål för Oskarshamn som jag inte tycker är så mycket att diskutera. Oliver Eklind får sedan äntligen känna på nätet igen när han åker runt sin back och lägger 4-1 i tom kasse.

Det blev en utvisning i matchen och den kom med mindre än en och en halv minut kvar av matchen. Det var tufft och aggressivt som sagt, men inte fult. Jag kan förstå Oskarshamnspubliken som ropade efter utvisning ibland, men domarna lade en nivå och de höll den matchen igenom.

Örebro behärskade det bättre får man väl säga ändå. Om det var en bra eller rättvis nivå är en annan diskussion.

Spelmässigt har Örebro lyft sig och med det stundande slutspelet är det givetvis lovande. Det mindre roliga är att det är en vecka till nästa match. Lätt att tappa något under den långa väntetiden, samtidigt kanske vi kan få tillbaka en eller två spelare som har skavanker.