Med tanke på kommentarerna som Björn Hellkvist fällde under presskonferensen igår får man ändå säga att det var en ganska städad inledning på matchen. Man ville tro att knäckebröden skulle komma ut i ett vansinnigt tempo och verkligen försöka krossa kexen från start, men det såg man inte mycket av.

Istället var det Örebro som var spelförande och skapade mest. Om det var så att Hellkvist lurades på presskonferensen och istället tänkte att de skulle bli utspelade i början låter jag vara osagt, men det var så det såg ut.

Sedan kom det en ny utvisning som visade på domarnas aningen bristande spelförståelse och Örebro fick spela lite boxplay. Spelet jämnade ut sig lite efter det, men Örebro försvarade sig riktigt bra hur som helst och även när Leksand tycktes skapa något farligt var det fortfarande minst två svartklädda i vägen för pucken, exklusive Jonas Arntzen då.

Mot slutet av perioden var det tillbaka som vanligt med övertag för Örebro och med några sekunder kvar fick man också en utvisning med sig efter att ha igen skapat tryck i blåvit zon.

Något mål blev det inte efter att Robin Salo och Borna Rendulic spenderat halva tiden med att passa fram och tillbaka mellan varandra.

Leksand kom igång efter det och försökte verkligen göra mål. De lyckades också faktiskt skapa en eller två rätt bra chanser. Arntzen såg hur lugn ut som helst så det fanns egentligen mycket anledning till oro.

Knäckebröden var bättre mot mitten av perioden och de var det genom att spela med ett högt tempo, men överlag får man väl säga att den slutspelskänsla som funnits i de tidigare matcherna var helt bortblåst.

När sedan knäckebröden fick chansen att spela powerplay valde man att gå från högt tempo till inget tempo alls. En lite udda taktik som visade sig inte funka alls innan perioden blåstes av.

Direkt i tredje fick så kexen en utvisning med sig och lite speltid med en man mer. Det gav inte heller något mål, och spelet efteråt var fortsatt jämnt, avvaktande och utan någon riktig slutspelsglöd. Tyvärr en del slarv också samtidigt som både laget försökte på omställning och vara med när det andra laget ställer om snabbt.

Fortsatt anmärkningsvärt hur lite de slovakiska kryddorna hos knäckebräden bidrog med. Istället skulle det vara en gnuggare som skulle sätta första pucken när Leksand äntligen lyckades komma loss från Örebros försvarsspel. Örebro vaknade till av målet och det blev äntligen en tempohöjning.

Örebro försökte kvittera, men Leksand lyckades försvara sig bra. Örebros avslut var inte alltid speciellt bra utan kom inte ens fram till mål alla gånger.

Sen tog Gustav Backström tag i saken, åket med upp och skickade in pucken i klubbhandskkrysset. Ska det vara så jäkla svårt liksom?

Leksand ställde om igen för att göra nytt mål, men där stod ju norske favoriten Arntzen och plockade allt de försökte med.

Med runt minuten kvar så hände det mer åt båda håll under hela första halvan av matchen, men inga mål blev det.

Istället gick det till förlängning och där tog Örebro kommandot. Efter att ha radat upp ett par chanser där Rodrigo Abols höll på att avgöra med ett konstmål mellan benen tog Emil Larsson tag i det och tog en ny kryssning genom försvaret innan han skickade in 2-1 och SKICKADE ÖREBRO TILL SEEEEEMIIFIIINAAAAAALL för första gången!