Först och främst, Enroth visade åter igen varför han är SHL:s bästa målvakt. Han räddade kvar Örebro i matchen många gånger.

Den första perioden vann nog Örebro baserat på kvalitén på chanserna, men inget lag gjorde mål.

De första tre perioderna var annars en jämn historia överlag och det var knappast förvånande att det stod 1-1 efter full tid. Luleås mål gjordes så klart av Pontus Andreasson på pass från Linus Omark, men det dröjde ändå till runt fem minuter kvar andra perioden innan det kom.

Det kändes kanske inte som att Örebro hade skapat jättemånga chanser fram till dess så nog var man lite orolig att Luleå skulle kunna spela av matchen nu. Chanser hade Örebro haft, men inget Joel Lassinantti inte kunde avvärja hyfsat lugnt och säkert.

Tidigt i tredje såg dock Daniel Audette till att lura målvakt och större delen av försvaret när han kom med fart, åkte ner bakom mål, vände runt och spelade tillbaka till Robert Leino som fick öppet mål. Han stötte in, med backhand så klart, kvitteringen.

Matchen gick till förlängning och där var Luleå sugna på att vinna och Örebro rädda för att förlora. Jhonas Enroth stod för flertalet väldigt viktiga räddningar. I all ärlighet kanske inte de bästa avsluten vid alla tillfällen, men Enroth var omutlig likväl.

Tidigt i femte perioden vann sedan puck på offensiv blå. Emil Larsson tar sats och driver ner längs med sargen och avlossar ett lågt skott som letar sig in vid första stolpen. Ett riktigt slumpmål, eller skitmål om man vill.

Vinst är vinst oavsett hur det går till, men lite stöld över denna match med tanke på hur fjärde perioden såg ut.

Nu åker alla upp till Norrbotten igen för ny match på måndag. Nu hoppas vi att Örebro gör bättre ifrån sig än i första matchen.