De stolta kexen reste från Närke tidigare under dagen med resmål knäckebrödens hemvist uppe i Knätofsarnas rike.

Knäckebröden avslutade sin säsong på ett imponerande sätt med att vinna match efter match. Inklusive en mot kexen där man också bröt en mardrömslik lång förlustrad. Kexen däremot har haft svårt under hela säsongen att hålla igång en segerrad, men har inte heller haft några längre förlustrader.

Nu när slutspelet i klubba med puck ska spelas var båda gängen bredda och klara när pucken släpptes i första perioden. Kexen hade ställt in sig på att försöka neutralisera de slovakiska kryddorna som knäckebröden spetsat sin förstakedja med. Örebro själva har valt en liten ovanlig annan mix av lettiskt och kroatiskt. En kombination som troligen ingen annan vågat prova innan. Skulle det kulinariska experimentet fungera i praktiken?

Den första perioden vann knäckebröden skottstatistiken övertygande, även om det kändes som en hel del avslut långt från mål, men det var kexen som skulle ta ledningen efter sex minuter efter att Närkeförädlade Linus Öberg knäppte in 1-0. Han var tillsammans med Christopher Mastomäki och Elias Ekström riktigt bra matchen igenom. Den kreative Ekström passade fint ihop med hårt arbetande Mastomäki och avslutaren Öberg.

De hade slagit om till slutspelstänk och tänkte be om ursäkt för några smulor i sängen inte.

Zebrorna som hade ansvar för att hålla ordning på allt kom sedan att hamna i centrum efter att man missat ta en utvisning på två felaktiga tekningar på hembaket och sedan tagit en utvisning på de svartkläddas Rasmus Rissanen efter han tacklat en spelare som tänkt tackla honom, men ångrat sig i sista stund och satt sig själv i en väldigt dålig sits och inte kunde ta emot en offensiv tackling.

Knäckebröden fick utdelning i det påföljande powerplayspelet efter att kexen offrat sig lite för huvudlöst för att täcka skott och glömt räkna in Carter Ashton. Kexens supportrar var ordentligt uppe i varv i det läget. och zebrorna fick veta att de hade minsann gjort fel inte bara en gång.

Perioden slutade lika och det kändes som att detta kunde sluta lite hur som helst, men med två powerplay kändes det ändå som att knäckebröden hade ett spelövertag mot slutet av perioden.

Den andra perioden skulle dock de gästande kexen ta tag i allt. Knäckebröden tilläts helt enkelt inte att göra speciellt mycket över huvud taget. Kexen styrde spelet och man tog både ledningen och utökade den. Först efter att allas finska favoritkex Kristian Näkyvä från blålinjen satte pucken i krysset bakom en skymd Janne Juvonen.

Halvvägs in i perioden skulle sedan kexens specialkryddor ordna till 3-1 när på kontring Rodrigo Abols spelade in till Borna Rendulic i slottet och där är han skoningslös. Rendulic smyger snyggt upp bakom ryggen på backen och glider sedan undan tillbaka en bit och skapar sig ett hav av is innan han placerar in pucken i krysset.

Kexen hade kommandot och hade knäckt hemmalaget.

Den tredje perioden blev sedan nästan en defilering av kexen där man inte bara utökade till 6-1 innan zebrorna kändes sig tvungna att blåsa av för att skona knäckebröden från större förnedring, utan kexen såg också till att göra livet väldigt enkelt för sin målvakt. Sex skott på två perioder är det ingen som kommer att dö av utmattning av att stöta bort.

Bulldozerkexet Emil Larsson tryckte in 4-1 framspelad av Rendulic. Abols snor pucken av ett ledset knäckebröd efter att laget tagit ut sin målvakt och satte pucken i kom kasse. Samme Abols såg sedan till att trycka in 6-1 på en retur i powerplay.

Nu är det slutspel och det spelar i teorin ingen roll hur stort du vinner med. En seger är en seger. Målskillnaden har ingen betydelse på pappret. Om knäckebröden lyckas pussla ihop sina bitar igen och vinna nästa match med 1-0 har de kvitterat matchserien. Även den matchen spelas uppe i Knätofsarnas rike, och den stora fråga alla kexsupportrar nu frågar sig: kan kexen upprepa denna insats två matcher i rad?