Efter två raka segrar åkte Örebro ner till Växjö för att försöka förlänga den sviten. Även Växjö hade vänt en dålig trend och kom med två raka segrar till den här matchen. Örebro skulle göra en fullt godkänd match i två perioder, men det skulle inte räcka hela vägen. Framförallt skulle den bleka ”forceringen” i slutet av tredje dra ned intrycket av insatsen lite.

Växjö tog ledningen i powerplay efter att Alexander Hellström blivit utvisad för ”interference” (notera citationstecken). En utvisning som jag behöver få förklarad för mig. Jag menar det i all ärlighet. Jag vill förstå beslutet. Växjö skulle sedan utöka till 2-0 i andra perioden innan Libor Hudacek skulle reducera till 2-1 i samspel med Greg Squires. Växjö skulle sedan på nytt utöka ledningen och gick in i tredje perioden med 3-1. I det läget kändes resultatet någorlunda rättvist.

Växjö var bättre i den andra perioden och hade stunder av ordentligt tryck mot Örebro-målet. Örebro hade stunder av bra spel, men lyckades inte skapa lika bra tryck. I den tredje perioden skulle Örebro ta över och var det bättre laget till större delen. Ytterligare en reducering skulle också komma genom Marcus Weinstock, läckert framspelad av Libor Hudacek.

Efter reduceringsmålet kan man tycka att Örebro borde verkligen försöka forcera och satsa framåt, men det blev aldrig riktigt så. Tempot i matchen försvann helt och ingen såg ut att vilja ta tag i det från Örebros sida. Där kändes det faktiskt lite som att de inte visste vad de skulle göra. Eller så ställde Växjö upp helt fenomenalt bra och spelade av det på ett sätt sällan skådat.

Överlag tycker jag ändå att Örebro gör en klart godkänd insats, men de kommer inte riktigt till samtidigt som de inte hade allting med sig i matchen. Nu ska man inte skylla ens egna kortkommanden på andras misstag utan jobba sig förbi det, men Örebro lyckades inte göra det idag. Det såg lovande ut i tredje perioden, men det dog av lite tyvärr. Att 4-2 kom i tom kasse kändes inte helt konstigt med tanke på hur dåligt Örebro skötte spelet de sista minuterna.

Efter landslagsuppehållet kan Örebro förhoppningsvis se fram emot att få tillbaka Bobbo Petersson, Peter Andersson, Joel Mustonen och Siim Liivik. Framförallt Petersson och Mustonen har varit bra och deras frånvaro har märkts. Andersson och Liivik har båda haft det lite tyngre, men frånvaron kan å andra sidan gjort dem gott. Suget och längtan att få komma tillbaka att spela kan tända saker i spelare.

Julius Hudacek var fullt godkänd, men ändå mänsklig. Tuomas Kiiskinens 3-1 var deja-vu från semifinalserien för två år sedan. En typ av mål han gjort fler av genom åren dessutom. Ludvig Carlsson fick bara ett byte under kvällen, vilket gör det svårt att utvärdera hans insats, men det känns verkligen som att han klarar av att fylla en lucka vid behov.

Libor Hudacek går i och med kvällens match upp i ensam ledning av poängligan med 16 poäng på 14 matcher med Weinstock på 16:e plats med 12 poäng. Jag hoppas hans fina form består efter uppehållet. Jag kan tycka det är lite lustigt att han inte blev uttagen till landslaget ändå. Slovakien har inte så många spelare som jag skulle säga är bättre än vad han är just nu.