Första perioden kändes som en period man sett förut av någon anledning. Timrå hade de hetaste chanserna inledningsvis och Örebro kändes lite pressat. Spelet jämnade ut sig och Örebro fick snurr ut med sargen, som de numera har ambitionen om, men att hitta in i de farliga områdena efter att de snurrat ett tag, det händer aldrig riktigt.

Örebro spelade två powerplay och det var nära ett ledningsmål, riktigt nära i det andra, men målen de kommer inte för Örebro i denna period.

Andra perioden var Timrås. Örebros utvisningar blev tunga för dem och mot mitten av perioden kom också ledningsmålet när bortalaget hittade nätet med en man mer.

Örebro får till några få farligheter, men det känns hela tiden som det är långt mellan dem och även om de är från ”rätt” ställe så blir det inte mål. Det behövs fler chanser. Samtidigt fick Jhonas Enroth göra skäl för lönen och hålla siffrorna till 0-1.

Det kändes väl inte speciellt lovande inför den tredje, men Örebro kommer ändå ut och fortsätter spela. De lyckas checka fast Timrå i sin zon och till slut kan Jonathan Lekkerimäki sätta 1-1. Hans femte för säsongen. Den första assisten kommer den med så småningom.

Sedan kommer det tråkiga 1-2 när Timrå vänder snabbt och Robin Hanzl gör ett riktigt snyggt mål måste jag säga, tyvärr.

Örebro gav sig dock inte och med Enroth i båset lyckas Örebro faktiskt kvittera med bara sekunder kvar av matchen när Mathias Bromé styr in Robert Leinos skott, och Lekkerimäki fick sin första assist på det.

Matchen går till förlängning.

Axel Sundberg får där avgöra matchen med sitt första SHL-mål efter att Örebro snurrat runt, runt och runt i Timrås zon.

Jag tycker inte att detta var helt rättvist, men jag är glad att Örebro tar två poäng så klart. Det är lite oroande att Örebro inte lyckas hitta in till de farliga lägena när de har spelövertag under ordinarie tid.

Det känns lite som att Örebro kommer undan med något just nu, och jag vet inte om de kan göra det hur länge som helst.