Såhär morgonen efter när man försökt sova av sig en förkylning känns det fortfarande surt att förlora hemma igen, framförallt att göra det med stora siffror … igen, men jag kan i alla fall vara säker på att det är förkylningen som värker en del och inte bara förlusten. Örebro Hockey var trots allt med i matchen, men hade förtvivlat svårt att få in pucken. När Kalle Olssons mål blev bortdömt, korrekt också, satte sig nog en liten klump i magen på spelarna. När Malmö sedan lyckades göra 2-1 både en och två gånger blev den där klumpen bara större och större.

När Malmö sedan var fortsatt stenhårt konsekventa och tydliga i sitt spel kring egen målvakt växte den där klumpen bara mer och mer. Visst fick Örebro till avslut, men där stod Oscar Alsenfelt i vägen och till sin hjälp hade han backar som visste precis vad de skulle göra och gjorde också det. Inlånade backar inkluderat (i alla fall efter ett par byten). Örebro må ha vunnit skotten, men kolla hur många de också sköt bredvid, över och i största allmänhet med taskig precision.

Skärpan fanns definitivt inte där och den blev inte bättre desto längre matchen led. Nick Ebert var nog största boven där. Han skjuter mycket och hårt, men om pucken inte sitter innanför målramen är det väldigt svårt för pucken att faktiskt hitta in i nätmaskorna. Att han sedan är en bjässe på isen på många andra sätt är givetvis lite förlåtande, men han måste börja träffa mål oftare.

Han kan ta lärdom av Kristian Näkyvä som varit riktigt bra på att träffa målet, men om det är något man förväntar sig att målvakter räddar så är det backskott med fri sikt. Tyvärr kunde Alsenfelt avväpna av Näkyvä relativt enkelt när ingen kunde se till att skymma vid samma tillfälle som han drog iväg pucken. Malmö var betydligt bättre på det denna match. Skymningar gör Malmö bra och det gav dem också mål i denna match.

Det var inte allt de var bättre på. De åkte skridskor lite aningen snabbare och de slet aningen lite hårdare. Kanske för att de visste att de hade två oprövade kort i backlinjen. Kanske för att de vet att de har inte den extra spetsen i truppen utan alla måste ligga lite över sin egentliga förmåga om detta ska bära. Konstantin Komarek är den enda egentliga spetsspelare de har i truppen. Frågan är hur länge det bär.

Örebro slet och åkte skridskor de med, det känns hårt att säga att de inte gjorde en bra match för mycket ser ändå lovande ut. Örebro skapar mycket och skjuter mycket. De åker skridskor och de sliter verkligen, men denna match var det andra som gjorde det lite bättre. Malmö visade också att deras bredd bland forwards vägde tyngre än Örebros spets, på mer än ett sätt.

Nu har tyvärr inte HockeyNews släppt någon rapport för matchen, men jag kan tänka mig att Örebro var likvärdiga om inte bättre när man kollar deras siffror. Faktum är att Örebro låg på 55,91 CF% och 57,97 FF%. Örebro hade alltså ett tydligt övertag i avslut och inte minst i klara chanser som träffade mål.

Men vad hjälper det när man möter en levande vägg och inte lyckas få tag på returerna. Malmö är stekheta och jag ser faktiskt ingen större skam i att man förlorar mot dem. Att man låter siffrorna rinna iväg igen är aningen oroande. Var det inte sånt här laget skaffade en performance coach för att reda ut? Man tar ledningen, motståndarna äter sig in i matchen och maler ner dem. Är det inte hans jobb att se till att de har psyket på plats för att hantera detta? Eller var Malmö bara så bra att han inte spelade någon roll?

Det faktum att detta hänt nu två gånger om och Eero Kilpeläinen släppt ett par mjuka mål i båda matcherna gör mig något frågande till vad det är som gör detta.

Samtidigt …

Både Malmö och Djurgården har inlett SHL starkt, otroligt starkt rent av. De har slagit de flesta lag de mött och Örebro siktar på att klara play-in denna säsong. Är det verkligen så mycket att bli upprörd över att de förlorar mot två lag som huserar i toppen av tabellen? Nu kan målskillnad bli avgörande mot slutet och det gör en del med självförtroendet att släppa in så många puckar, men som jag ser det är det bara lägga dessa två bakom sig och gå vidare.

Ingen skam att förlora mot bra lag som huserar i toppen av tabellen, oavsett vad ens egna ambitioner är. Malmö kommer att komma ner på jorden med tiden. Örebro kommer att få fler mål med sig. Det finns en grundidé i spelet som fungerar. Nu gäller det att få utdelning och det kommer att komma. Det finns väldigt lite som tyder på att detta skulle vara något systemfel.

Sedan har vi Stefan Stéen att luta oss tillbaka på.