En första period som framförallt präglades av ett högt tempo och ett Skellefteå som spelade sitt spel både offensivt och defensivt. Örebro gjorde verkligen vad de kunde för att försöka hålla Skellefteås tempo och gjorde det väl gott nog för det mesta.

Det som imponerade mest på mig var dock hur de ställde upp i defensiven och hindrade Örebro från att komma in i zon. Örebro kom dock in ändå ibland och när man väl var där så kunde man också skapa en del farligheter.

Skellefteå gjorde enda målet i perioden efter att Jonas Arntzen inte kunnat få handsken på en lös puck. Inte helt orättvist med tanke på att de också hade ett par ramträffar också.

Man var lite halvnervös inför andra perioden att Skellefteå skulle gasa på ännu värre eller att Örebro skulle halka efter bara lite mer. Det hade man inte mycket fog för.

Örebro gör en av sina absolut bästa andraperioder denna säsong och vänder på matchen genom först genom kedjan med Linus Öberg, Christopher Mastomäki och Robin Kovacs, som också var Örebros bästa i första perioden, där Öberg och Mastomäki vinner en viktig duell bakom mål och Mastomäki lägger sedan en riktig precisionspass mellan back och målvakt fram till Kovacs som bara inte kan missa där.

Andra målet kommer sedan i powerplay när Elias Ekström står för ett konstnummer när han tar emot pucken på skridskon och passar Jani Lajunen genom en minimal springa mellan backens ben och Lajunen kan bara enkelt lyfta in pucken i nätet.

Den tredje perioden blev sedan en lång och jämn transportsträcka fram till bara några minuter kvar när Skellefteå tar ut målvakten och tyvärr då även lyckas kvittera när en styrning går stolpe … stolpe … in.

Skellefteå forcerar för att göra ytterligare ett mål, men det kom inte utan matchen gick till förlängning.

Skellefteå var också klart hetast i förlängningen, men Jonas Arntzen hade inga planer på att vika sig. Hans klubbräddning var helt overklig. Ren tur enligt honom själv. Bra målvakter har tur.

Matchen gick till straffar efter att egentligen bara Skellefteå skapat något i förlängningen.

Arntzen hade inte ändrat åsikt där utan Örebro vinner för han släpper inte in någon mer puck.

Robin Kovacs satte Örebros straff och det känns som han är tillbaka till där han ska vara ungefär. Han sliter på och tillsammans med Mastomäki och Öberg bilder de en riktigt bra kedja.

Leo Carlsson bröt vaderna på Oscar Nilsson och jag har fortfarande svårt att greppa att han är bara 16 år gammal och får erfarna SHL-spelare att framstå som trafikkoner ibland.