Vilken match det var. Örebro inledde bra, men en omställning och lycklig studs i powerplay gav Skellefteå 2-0. Jag tyckte inte det var rättvist sett till spelet, men visst .. flest mål vinner. Skellefteå visade dock vid mer än ett tillfälle att de är riktigt farliga och de letar hela tiden avslut extremt nära mål. Stefan Stéen stod för både bra räddningar och hade lite tur med avsluten under hela matchen. Idag var stolparna på Örebros sida.

Den första perioden präglades också av kanske lite väl mycket känslor ute på isen. Efter nästan varje avblåsning var det gruff och tjuvsmällar. Domarna hade svårt att få kontroll på spelet och när sedan ena domaren utgick efter en period var det risk för att uppgiften skulle bli övermäktig för den kvarvarande, men det lugnade ner sig något.

I andra perioden var det Örebro som skulle få utdelning och se på sjutton powerplay såg riktigt bra ut igen. Först kom en reducering genom en styrning från Tylor Spink på en skottpass från Aaron Palushaj. Sedan var Shane Harper var åter igen framme och lyfte in en farlig retur i nästa powerplay. Lycklig som ett barn på julafton firade han sin reducering. Örebro har verkligen fått ordning på sitt spel med en man mer.

Andra perioden slutade 2-2 efter att Skellefteå tryckt på mot slutet, men inte lyckats få till något. Annars var det Örebros period. Man vann skotten övertygande och sett till matchen var resultaten ganska rättvist ändå.

Örebro inledde tredje perioden med 42 sekunders boxplay då Nick Ebert blev utvisad mot slutet av andra perioden för vad som såg ut som en helt korrekt tackling. Örebro klarade ut boxplay-spelet, men Skellefteå behöll trycket och Örebro hade svårt att reda ut övertaget. När man väl lyckades lyfta upp spelet i Skellefteås zon såg stekhete Rodrigo Abols till att skicka in 3-2 efter uppoffrande förarbete av Aaron Palushaj.

Skellefteå skulle sedan kvittera till 3-3 en stund senare på ett flygande anfall där pucken inte riktigt ville samarbeta med Stéen och studsade in till slut. Matchen stod och vägde lite efter det. Målet kom med lite över minuter kvar och det var Örebro som gjorde det. Marcus Weinstock tog tag i pucken och satte fart mot Mantas Armalis. Släpande hade han en Jordan Boucher som tog vara på returen och kunde lyfta in sitt första mål i SHL.

Jag vet inte vad rekordet är för skilda dubbelutvisningar är i en match, men det blev många sådana idag i alla fall.

Örebro kämpade matchen ut. Trots att Skellefteå tog ut målvakten lyckades de inte få in pucken. De prickade stolpen, men som sagt idag hjälpte de Örebros målvakt för omväxlings skull.

Boucher, Weinstock och Jere Sallinen förtjänar alla beröm efter denna match. Jag vet inte om de agerade som en förstalina i SHL, men de var riktigt bra och måste varit riktigt jobbiga att möta. Sallinens tackling på Oscar Möller var rent hockeygodis. Bredvid hade Anton Hedman, Aaron Palushaj och Rodrigo Abols också en riktigt bra match.

Nu när det finns två bra kedjor kan Spink-kedjan med Harper agera lite mer i skymundan och bara fortsätta vara riktigt jobbiga för motståndarna. De har en fin kemi och skapar mycket. Det vore bra om de kunde producera lite också. Fjärdekedjan kändes stabilare idag, men märktes kanske lite mindre än senast. Viktor Lodin fortsätter att övertyga som junior.

Örebro kom till spel med sex backar denna match. Varför man inte tog in Barklund eller Pilö vet jag inte, men det hade nog varit bra. Marcus Björk och Jonathan Andersson fick bilda par igen och det var ingen lyckad kombo. Det insåg som tur var även tränarna och inför andra perioden hade man delat på dem och Kristian Näkyvä gick med Andersson och Gustav Backström med Björk.

Näkyvä kanske inte gjorde några poäng denna match, men vilken jätte han är där ute. Man kan knappast beskylla honom för att vara dålig i defensiven under denna match. Han står rätt, gör brytningar och lyckades sno åt sig pucken mest hela tiden. Han visar verkligen vilken toppback han är. När han dessutom hela tiden träffar mål med sina skott. Supervärvning som hamnat lite i skymundan av Nick Ebert och Aaron Palushaj.

Aaron Palushaj förtjänar dock att stå i rampljuset. När Boucher gjorde 4-3 sprang han runt i båset och jublade, dunkade ryggar och var lycklig som det var det bästa som någonsin. Killen är en stjärna, levererar som en stjärna och verkar utanpå det vara en fantastisk lagkamrat. Han har riktiga spetskvaliteter och spelar dessutom otroligt uppoffrande ute på isen. Vilken dröm han är!

Nu väntar en bortamatch mot Frölunda på tisdag innan det åter är dags för match i Behrn Arena på torsdag när HV71 kommer på besök.