Fyra segrar till trots har spelet inte sett helt lysande ut och det hela nådde botten spelmässigt mot Malmö igår. Örebro hade genom hela första och andra perioden stora problem med att få igång sitt eget spel. Även om Malmö lyckades störa Örebro väldigt bra lyckades Örebro samtidigt försvara sig dugligt, om än inte perfekt.

Malmö vinner till slut med 2-1 och det är rättvist. Det är först i tredje perioden som Örebro, i vissa delar av den, faktisk lyckas få till något som liknar ett spel, men inget jag skulle skriva hem om till föräldrarna. Malmö ligger tätt inpå hela matchen och gör en riktigt bra hemmamatch. De lyckas störa Örebros spel hela matchen och spelar precis så irriterande som man hade förväntat sig.

Örebro har ett fåtal chanser att göra mål, men lyckas inte sätt dem och när man inte skapar fler än man gör då måste man sätta dem man får. Man kan inte bara leva på powerplay.

Daniel Muzito-Bagenda och Robin Kovacs stod ut som de spelare som Malmö hade svårast med. Förstakedjan lyckades oftast bara krångla till det för sig och när Malmöspelarna hela tiden låg rätt mot dem kom de ofta in på mål. Överlag var det inte så många byten från Örebros sida där man kände att det faktiskt blev lite tryck mot målet.

Örebros ingångar i offensiv zon i den här matchen var om möjligt sämre än vanligt. De kändes helt sönderlästa av Malmö som låg långt in i zon och snodde åt sig puckarna snabbt innan Örebro hann dit.

Förhoppningsvis var det väckarklockan som behövdes för att Örebro ska skärpa till sig igen och göra hela jobbet. Uppspelen och ingångarna har inte fungerat tillräckligt bra helt enkelt. Försvarsspelet är det enda som går att känna igen.

Jhonas Enroth bra som alltid.

Nu väntar Rögle. Ett skickligare lag, men kanske också mer lättspelade än Malmö. Det är kanske sant för de flesta lag å andra sidan och fortfarande ingen enkel match på något sätt. Förhoppningsvis höjer sig Örebro en nivå eller två till den matchen annars blir det nog inga poäng på den här Skånetrippen.