Jag behövde smälta den här segern lite innan jag riktigt kunde sätta ord på det som hände under kvällen. Två saker kan jag i alla fall konstatera: det var hemmadomare och Örebro visar kämpaglöd in i det sista.

Örebro kommer ut bra i den första perioden och trycker på för att försöka ta ledningen, men lyckas inte få in pucken. Man pressar Oskarshamn bra och man kommer åt dem i deras nätta kortpassande i egen zon. Något som ser nästan livsfarligt ut ibland, men som de på något vis ändå lyckas få att fungera många gånger. Örebro såg ut att ha löst det inledningsvis.

Halva perioden hinner gå innan Örebro sedan får en utvisning mot sig och även om Oskarshamn är bra i den spelformen gav Örebro dem ett alltför enkelt mål även denna gång. Det duger inte.

Efter det kommer man inte riktigt upp i samma nivå som innan även om man har någon form av initiativ möjligen. Perioden slutar 4-4 i skott. Det säger kanske det mesta.

Den andra perioden såg ut att bli mållös och totalt ointressant i det stora, men med minuten kvar så slog Oliver Eklind, denna gång center mellan Mathias Bromé och Borna Rendulic, in en retur från Kristian Näkyvä. Målet videogranskas med tanke på att det var kontakt mellan Mathias Bromé och Tex Williamsson i målet, men det bedöms som att Williamsson söker upp Bromé och att han inte blir störd på returen.

Jag är böjd att hålla med. Jag tycker Williamsson sätter sig själv i en dålig sits först och främst, men det går inte heller bortse från att Bromé är i målgården när målet görs. Med tanke på hur många gånger de ändrat på reglerna kring detta vågar jag knappt säga säkert vad som är rätt eller fel längre. Jag tycker det är en situation som borde räknas som ett godkänt mål i alla fall.

Örebro avslutade andra perioden bra och lika var inte orättvist i det läget. Det såg ut som att man borde kunna gå för en seger i tredje rent av.

Den tredje perioden var sedan lite mer i Örebros tecken inledningsvis, men kanske inte överväldigande på något sätt. När Glenn Gustafsson kunde styra in Robin Salos skott så blev det lite mer liv i matchen. Örebro ställde om sig lite till att först och främst försvara sin ledning och Oskarshamn blev lite desperatare. Med betoning på lite i båda fallen.

Örebro drar sedan på sig en utvisning och det leder till ett powerplay. När Oskarshamn försöker anfalla tacklar Emil Larsson Oscar Sundh på offensiv blå. Sundh blir liggande raklång på isen helt blickstilla. Det blir helt tyst.

Beslutet att inte ge någon utvisning alls på Emil Larsson är kontroversiellt, men jag tror inte det är lönt för mig att ge mig in i den debatten något djupare. Det haglar kommentarer på Twitter och många nyhetsmedia har lagt upp artiklar om bara den och inte matchen i stort. Man kan tycka mycket om den, men det jag hoppas mest av allt är att Oscar Sundh kommer ur detta på ett bra sätt. Det var riktigt otäckt att se honom ligga raklång på isen.  

Örebro försvarar sig framgångsrikt och tar hem alla poäng till slut. Oskarshamn gjorde en ganska bra bortamatch måste man ge dem, men ingen har slagit Örebro vid full tid Behrn Arena denna säsong och de hade inte domsluten med sig. Det hade mycket väl kunnat sluta på ett annat sätt om domarna dömt en hårsmån åt andra hållet.

Något av en revansch för Enroth också, även om 1-0 inte såg inte helt otagbart. Lite märkligt skott som kanske ställer honom? Utöver det gjorde han precis vad man kunde förvänta sig. Jag hoppas han kan bygga vidare på den här matchen. Den bådar gott efter några mindre bra insatser.

Nu väntar Leksand och Linköping på torsdag och lördag. Två lag som är väldigt beroende av sina ledande kedjor och inte har samma typ av disciplin som Luleå och Oskarshamn har i sitt spel. Örebro med god form kommer att bli en svår nöt att knäcka för dessa lag.