I en ganska jämn match av varierande kvalitet skulle Örebro Hockey till slut dra det längsta strået. Örebro började annars matchen väldigt svagt med två rejäla bjudningar inom en minut, men skulle spela upp sig och vara det spelförande laget under första perioden sett till helheten. De vann skotten övertygande, men lyckades inte ta till vara på några chanser.

I andra perioden skulle Siim Liivik dra på sig en slashing-utvisning och den skulle kosta. Leksand tog ledningen med 4 sekunder kvar på sitt powerplay. Örebro skulle dock kvittera genom Tom Wandell i powerplay. Han blev mycket läckert serverad i slottet av Marcus Weinstock och kunde nästan bara stöta in pucken. Leksand skulle dock komma igen och när Örebro sov i försvarsspelet passade de på att stånga in 1-2. Leksand var bättre i andra där det blev mer av stök- och bökhockey och mindre struktur.

I tredje perioden öppnade Örebro med att störta på mål direkt, men utan omedelbart resultat. Istället skulle Joel Mustonen komma med bra fart in i zon med cirka 4 minuter gånget och sedan servera Wandell som igen stänkte upp  pucken bakom Leksandsmålvakten. Greg Squires, som annars hade bra fart på rören, skulle sedan dra på sig en ganska onödig 2+2 för slashing och abuse of officials, men Örebros boxplay redde ut det.

Istället skulle det bli mål i baken i powerplay. Leksand försökte rensa ut pucken och Petr Zamorsky tog ned pucken på volley, men såg inte var den landade. Jon Knuts passade på att spurta ifrån och sätta 2-3 till Leksand. Örebro skulle dock replikera bara 16 sekunder senare och igen genom Wandell som fick fullborda sitt hat-trick.

Det fina boxplay-spelet skulle få visa upp sig igen i förlängningen efter att Greg Squires satt utvisad, denna gång för en mer acceptabel utvisning när han försökte täcka av en spelare i farligt läge. Det blev inga mål i förlängningen, även om Marcus Weinstock hade ett fint läge att avgöra. Istället blev det straffar och där avgjorde Daniel Viksten till Örebros fördel.

Leksand fortsatt utan seger mot SHL-motstånd, medan Örebro fortfarande har en del att fundera på. Mål i powerplay medan boxplay-spelet ser ut att fungera, men spelet är inte riktigt på topp ännu. Martin Johansson och Joakim Andersson lyser med sin frånvaro och med två så stora namn borta är det svårt att riktigt veta var laget står.

Firma Squires – Wandell – Mustonen kommer att bli en attraktion i höst, det är i alla fall en sak som är säker.

Weinstocks fina passningar var en sak jag verkligen uppskattade under matchen. Gustaf Franzéns hårda jobb och frenetiska åkning en annan.

Jag väntar fortfarande på att Siim Liivik ska få mig att se hans storhet. Än så länge har han inte bidragit med något imponerande.

Det finns många små saker som ser bra ut, men helheten finns inte där ännu.