Det är rätt mycket man skulle vilja få in i en rubrik efter en match som denna. Örebro rest sig ur askan på ett sätt som man nog inte sett sedan säsongen 12/13 och då ledde det till avancemang till SHL.

All heder till en stor Brynäs-klack som ångade på under matchen och gjorde vad de kunde för att försöka bära fram sitt vita lag, men det hjälpte inte. Örebro rider på en formvåg som svårstoppad som bara den.

På något vis har en pollett trillat ner. Spelarna spelar verkligen för varandra, hjälper varandra när de sätts under press, men också när misstag görs. De har insett att om man spelar som ett lag så vinner man också som ett lag. De är inte lika nervösa eller stressade, bryr sig mindre om sin egen prestation utan ser den större bilden.

Peetro Seppälä gör sitt första mål för säsongen i slutet av första perioden. Snyggt var det också. Det kom efter att Örebro sakta tagit över spelet alltmer i den första perioden. Det var ingen superdominant insats, men ändå ganska säker defensivt och offensivt fick Örebro till en del längre anfall.

Innan perioden tar slut sätter Anton Röden en crosschecking i ryggen på Kossila som far in i sargen och Örebro får ett powerplay. Det ser väl inget vidare ut i all ärlighet. Brynäs spelar bra med en spelare färre på banan, men Örebro kan bättre än så.

Den andra perioden får andra enheten börja och när Luke Martin försöker bära upp pucken blir han upphunnen och av med pucken ganska omgående, men Örebro tar tillbaka den och samme Martin är den som skjuter från blå som leder till en retur som Noah Steen skjuter på och den nya returen ser Egor Polin till att skicka i nät. De går på moln dessa killar.

Det var långt ifrån enda gången som de fick Brynäsförsvaret att svettas.

Örebro spelar bra i den andra perioden. Riktigt bra.

Mot mitten av perioden tar Karlkvist ner en rensning på volley, Kossila får pucken och spelar direkt vidare till Puistola som är sånär som fri mitt i offensiv zon och han är klinisk när han gör 3-0. Ett väldigt läckert hockeymål som osar en trygghet och ett självförtroende som man verkligen saknat tidigare på säsongen.

Örebro går till pausvila med tre måls ledning och det ser verkligen inte ut som att Brynäs ska kunna göra så mycket åt det.

Örebro inleder dock den tredje perioden med ett byte som man tyvärr sett för många av tidigare på säsongen och som gav Brynäs en reducering. Det var verkligen en gåva. Fjärdekedjans spel i egen zon har varit förvånansvärt svagt under hela säsongen och det borde ju vara deras styrka egentligen. Jag förstår inte riktigt det.

Lyckligtvis skakar laget av sig det direkt. Brynäs har fått blodvittring och gör vad de kan för att bygga vidare på målet, men Örebro känns som att de har bättre kontroll på deras anfallsspel än på flera år. De backar hem längre, de sträcker inte ut laget för mycket och de håller spelet utmed sargerna.

Örebro kan arbeta sig in i perioden allt eftersom också. Jag vet inte om man var överdrivet orolig egentlig även om det var övertag för Brynäs. Jag vågade lita på att laget reder ut detta, och det gjorde de.

Inte nog med att de vann matchen. De säkrade kontraktet. De gick om Linköping. De gick om Timrå. De tog sig upp på en slutspelsplats och de har allt i egna händer i den sista omgången.

Det må ha varit en ångestladdad säsong, men den ser ut att få ett vackert slut i alla fall. Även om det inte skulle bli slutspel har klubben rett ut härvan på ett sätt som är beundransvärt.

Fina 14-3 som kämpat i motvind med en sittplatspublik som varit minst sagt stoisk större delar av säsongen har de senaste matcherna kunnat skapa en stämning som varit långt bättre än laget kanske förtjänat, men det är också när det går som tyngst som det behövs som mest.