Det var inget snack om vilket lag som kom mest laddat till matchen. Djurgården dominerade den första perioden och hade också lite rättvist ledningen med 0-1 efter första perioden. Örebro hade enstaka skott på mål och testade aldrig riktigt Adam Reideborn i motståndarmålet.

Örebro kom dock ut med ny energi i andra perioden och dominerade de första tio minuterna. Snöpligt som det kan vara ledde det istället till att Djurgården kunde göra 0-2 efter att de etablerat spel i Örebros zon vid ett sällsynt anfall. Efter det tappade Örebro sitt spel och även om Djurgården inte spelade överdrivet bra heller var de bättre.

Den tredje perioden såg ut ungefär som slutet på den andra. Det var dumma utvisningar och en del knepiga domarbeslut som fick matchen att nästan urarta vid ett par tillfällen. Det var ingen höjdarmatch ändå, men det kändes som det fanns en del frågetecken som man gärna hade fått förklarat i efterhand. ”Krocken” i mittzon där Greg Squires blev liggandes till exempel.

Örebro lyckades dock döda alla utvisningar utan att släppa till något och det stärkte garanterat laget. Örebro åt sig in i matchen mer och mer och när klockan visade på fyra minuter kvar av matchen lyckades Örebro etablera lite tryck i Djurgårdens zon och Marcus Weinstock serverade en sopren Libor Hudacek framför mål som enkelt kunde lyfta in 1-2 till Örebro.

Efter det följde en anstormning av Örebro där Djurgården försvarade sig med nöd och näppe. När mindre än två minuter återstod plockade Örebro ut Axel Brage, som annars stått för en stabil insats i målet utan att glänsa, och satsade allt på en kvittering. En kvittering som också kom med 25 sekunder kvar. Libor Hudacek väntade och väntade in ett bra passningsläge nere i hörnet och passade sedan Martin Johansson som nöp till direkt och 2-2 var ett faktum.

I förlängningen som följde märktes det att Örebro var laget med vind i seglen och när Emil Johansson slog klubban ur händerna på Johan Wiklander var det dags för Örebro att spela powerplay. Djurgården försvarade sig bra inledningsvis, men när Örebro till slut lyckades etablera lite tryck kunde Joel Mustonen äntligen lyckas skicka in en puck i nät igen.

Extra roligt att både Mustonen och Johansson gjorde mål. Två spelare som verkligen letat efter måformen. Låt oss hoppas det håller i sig.

Det var en del skrik och klagomål på domarens insats i matchen, men Örebro stod för en del väldigt tveksamma insatser som renderade i utvisningar och troligen gjort det oavsett vem som dömt. Känslor är kul att se, men det gäller också att ha lite disciplin för att inte dra på sig korkade utvisningar.

Nog för att matchens lirare röstas fram av publiken, men jag är lite undrande hur man tänker när man röstar på Hellström som stod för en riktigt idiotisk tackling och blev utvisad för den och i övrigt mest syntes efter att han gruffade med motståndare efter avblåsning. Det fanns andra spelare som var betydligt mer förtjänta av det priset i mitt tycke, men som med Jerring-priset är det majoriteten som bestämmer och det får jag väl vika mig för även här.

Nästa match är redan på tisdag när Färjestad kommer till Behrn Arena. De försöker att ta sig över strecket för en av direktplatserna till slutspelet, men det har hackat en del i deras spel. Det brukar kunna bli underhållande matcher när de kommer på besök.