Stefan Stéen stod för en bra match i kassen samtidigt som laget faktiskt var närvarande på isen nästan hela matchen. Spelmässigt kändes det inte som att Örebro riktigt var där under första perioden, men ändå tillräckligt för att mota Timrå.

Låt vara att man tog ledningen med 2-0 ganska tidigt, men utöver de två målen från firma Virta-Hedman-Sallinen vet jag inte om jag det var en så speciellt bra period. Timrå styrde av Örebros anfall och deras farligaste kedja med Palmberg, Rensfeldt och Hållander fick bra snurr i Örebros zon ibland.

Den kedjan fortsatte att var ett orostecken matchen igenom, men de lyckades aldrig producera något från sitt fina snurr. Timrå skulle tyvärr reducera i powerplay på vad man nog måste kalla för en turlig studs som gav Henrik Törnqvist helt öppen kassen. Inte mycket för Stéen att göra där tyvärr.

Även om de lyckades kvittera till 2-1 så höll Örebro dem borta efter det och efter att Lodin serverat Nick Ebert i bra läge kunde man öka på till 3-1. Efter det var det ganska mycket fråga om att spela av matchen och man gjorde det till tonerna av ett kokande Behrn Arena.

Stéen testades en del, framförallt i Timrås powerplay, och kändes tät. Hans enda plump kom med bara sekunder kvar när Patrik Blomberg hittade en lucka mellan Stéen och stolpen. Högt på plockhandssidan verkar vara en svaghet hos Stéen och det känns som att motståndarna vet om det.

Nog för att Örebro Hockey stod för en fullt godkänd insats på många sätt, men hemmaklacken och 14-3 överträffade sig själva och lyckades skapa en inramning värdig en klart bättre match. Timråklacken ska också ha en eloge. Det är en lång resa, men de är på plats och de stöttar sina egna rödvita lirare på ett beundransvärt sätt.

De andra nykomponerade kedjan med Tom Wandell, Kalle Olsson och Viktor Lodin var lite spännande mellan varven och de skapa en del oro nära målet där framförallt Olsson sökte sig in framför kassen i väntan på pass. Alla tre är ganska starka i skridskoåkningen och om de får fortsätta tillsammans ska det bli roligt att följa dem.

Annars var matchens bästa kedja just den där man plockat in Virta som center igen. Han kanske inte är den förstacenter man vill han ska vara, men igår gjorde han det bra och han går mot en riktigt stark avslutning på säsongen.

Förstakedjan med Abols, Weinstock och Harper är svåra att bedöma. De blandar och ger mycket. De är farliga åt båda håll typ. Fjärdekedjan lika härlig som alltid. Väldigt skönt att se att Glenn kom tillbaka på isen så snabbt efter hans axel krånglade.

Nu väntar ett längre uppehåll och efter det får vi se om det kan vara så att Eero Kilpeläinen är tillbaka i spelbart skick. Han är på is, men det är nog en bit till matchklar just nu. Annars kanske det kan vara läge att ge Stéen chansen någon match till då han verkar vara inne på rätt spår nu, även om jag fortfarande känner mig lite osäker med honom i mål.