Att Färjestad hade 1-0 efter första perioden var allt annat än rättvist. Örebro styrde bort Färjestads anfallsförsök och skapade själv bra med chanser framåt. De fick dock inte hål på Arvid Holm medan Färjestad får utdelning i sitt powerplay.

Örebro fortsatte sedan bra i andra perioden och lyckades reducera till 1-1 när kedjan med Linus Öberg, Daniel Muzito-Bagenda och Max Lindholm vann pucken i offensiv zon genom bra press. Lindholm serverade Öberg i stort sett öppet mål och han gjorde inga misstag.

Mot slutet av perioden vaknade Färjestad till liv och skapade bra press mot Dominik Furch med många avslut som plötsligt kom fram. Det kändes inte bra, men Furch stod pall som vanligt.

I den tredje perioden så kom Örebro ut OK, men det spelet avtog och det såg bra darrigt ut efter ett tag. Örebro bjöd Färjestad på alltför många saker och att det till slut skulle komma ett mål i baken förvånade nog inte någon egentligen.

Örebro viker ner sig i sista perioden om man ska vara väldigt hård. Efter att ha gjort en riktigt, riktigt bra första period, en bra halv andra period och hållit tätt resten av perioden tyckte man väl ändå att Örebro skulle ha en bra chans att vinna den här matchen, men istället blev det Färjestad.

Örebro hade utan tvekan en bra chans att vinna den här matchen inför tredje, men man tog den inte. Nu var man decimerade av skador, men som man spelade i första märktes inte det nämnvärt.

Jag har lite funderingar kring vad man ska göra med Robin Kovacs, men jag tror det får bli en egen text.

Nu väntar ett längre uppehåll igen och det kan vara nyttigt för Örebro. Laget behöver höja lägstanivån och bli mer konsekventa i sitt agerande. De behöver också få tillbaka Rasmus Rissanen för backspelet från vissa idag var bedrövligt.